C. integerrimus fel använt; oxbär
Rött oxbär beskrevs ganska nyligen som en egen art (Hylmö 1993); tidigare fördes den till den på europeiska fastlandet vittspridda C. integerrimus (nu med det svenska namnet tyskt oxbär). Utanför Nordens gränser finns rött oxbär endast i Estland (Hylmö 1993). Arten har sin huvudutbredning i mellersta Skandinavien och når på västkusten söderut till mellersta Halland; på Ölands Stora alvar är den spridd och på Gotland vanlig. De småländska lokalerna har karaktär av utposter. Hos oss växer arten på torr, basrik jord i glest skogsbevuxna branter samt på avsatser och hällar i sydvända bergsidor.
Arten är troligen vanligare i bergen öster om Vättern än vad som framgår, men belagda uppgifter är sparsamma. Det finns gott om obestyrkta uppgifter om ´Cotoneaster integerrimus´, t.ex. från Södra Vätterbygdens flora, men de baseras nog till stor del på svartoxbär (som man höll för ovanlig) eller förvildade arter (som inte beaktades).
Första fynd
Utbredning
Funnen i 11 rutor; tidigare uppgifter från 10 rutor. Sällsynt i bergen öster om Vättern, i övrigt mycket sällsynt i nordöstra Småland. – Ursprunglig.
Lokaler
Uppgifter från östra Småland.
Hultsfred Mörlunda Ryningen, klippa vid västra stranden, 1919 (R. Sterner i UPS, !ThK 2004).
Högsby Fagerhult Århult på grönstensberg 1952 (R. Sterner i GB).
Oskarshamn Misterhult Blå Jungfrun 1905 (O. Köhler i LD och S under namnet C. vulgaris, bestämd till C. scandinavicus av B. Hylmö resp. ThK) = Prästkås (5H9b 2749), bergbrant, 1984 (ÅR).
Västervik Dalhem 200 m O Björndalsstugan (7G6e 2525), berghylla vid Stora Vrången, 1978 (BD, !B. Hylmö). Gladhammar 250 m O Lilla Hörtingerum (7G0i 0649), bergbrant, nära krönet, ca 1980 (MW BD). Hjorted Långsjöns nordsida (6G8h 4722), klippbrant, 2 buskar 1981 (FG), 4–5 buskar 1991 (BD). Överum ´Trollträdgården´ vid Ryvenäs, brant, några stora ex 1949 (Stenar ms 1950 under namnet C. integerrimus) = 200 m SO Trolltorpet (7G5g 4029), klipphylla i bäckravin, 1981 (BD, belägg i Vvik, !ThK).
Åtvidaberg Gärdserum Åkervristens nordöstra klippstrand, 1920 (R. Sterner i S under namnet C. integerrima, bestämd till C. scandinavicus av ThK 2003).
Osäkra uppgifter, se under släktet!
Oriktiga uppgifter (om ej annat anges givna under namnet C. integerrimus).
Hultsfred Mörlunda Moredalen (J. Christoffersson ms 1978, Länsstyrelsen i Kalmar län 1989a under namnet oxbär) = rasmark VNV om More kastell (Söderberg 1971); ett belägg från lokalen (More kastell 1 km O till OSO Mörehult, 5F9j 0846) är svartoxbär (TmN, belägg från 1991, bestämt av B. Hylmö). Oskarshamn Misterhult Blå Jungfrun (Erikson 1904); belägget från 1903, i LD, är dock C. niger, bestämt av G. Samuelsson); riktig C. scandinavicus upptäcktes dock två år senare, se ovan! Tranås Säby Käringeberg (Hellgren 1951); på lokalen växer svartoxbär, se primäruppgifter. Svartån mellan Säbysjön och Sommen, norr om Åbonäsbron (Karltun 1976) = Katarp (Rönning 1996 under namnet oxbär); på lokalen, 200 m O Katarp (7E6j 1834) växer svartoxbär (1980; KR, !ThK). Valdemarsvik Tryserum Grännäs (C. E. Gustafsson ms 1923); uppgiften går tillbaka på Scheutz (1862); lokalen ligger i Östergötland och samtida belägg (C. Björck i GB och S samt R. V. F. Holm i S) är svartoxbär. Vetlanda Alseda 1871 (J. Törnblad i GB); duplikat i andra herbarier har ombestämts till svartoxbär. Vetlanda 1900 (K. Holm i LD under namnet C. vulgare, bestämd till C. scandinavicus av B. Hylmö); troligen feletiketterad. Vimmerby Pelarne Hängklevsbergen (E. Welander enligt Sterner ms 1); på lokalen (6F6i 4836) växer dock C. niger i rasbranten (NOH, !ThK). Västervik Dalhem Tynn (L. Gustafsson 1991); det som finns på lokalen (SSO Gummestorp, 7G5d 3-2-) är svartoxbär (IH, belägg från 1987 hos finnaren, !ThK).
