Buskvicker är en sydlig art som växer halvöppet till öppet på torr till frisk mark. Utanför Småland förekommer den på enstaka platser i lövlundsvegetation tillsammans med rikindikerande följearter, men några lokaler av den typen är inte kända från Småland. Av de nutida fynden har fyra gjorts på skräpmark vid bebyggelse eller på industritomter, det femte längs en skogsväg i tallungskog. Flera av de äldre fynden har gjorts vid herrgårdar, dit växten kan ha kommit med frövaror. Arten utmärks alltså av att den saknar ekologisk specialisering, och dess sällsynthet måste bero på att den är svårspridd. Den uppträder ofta nyckfullt. Inte på någon av de småländska lokalerna har den funnits kvar längre än några decennier. Å andra sidan dyker den ibland överraskande upp på nya platser. Till skillnad från den närstående ärtvickern V. pisiformis tycks den inte ha reliktprägel utan är snarare en opportunist, som slår till på nya lokaler när tillfälle ges.
Buskvicker är en i hela landet sällsynt och hotad art, vars växtplatser bör skyddas mot igenväxning, alltför kraftig röjning, gödsling, schaktningar etc.
Första fynd
Först uppgiven av Adam Afzelius från Mönsterås Ålem Strömsrum: ´Växer i Småland vid Sätesgården Strömserum´ (Afzelius ms; uppgiften är från 1700-talets slut). – Först publicerad från Högsby Högsby (Ekstrand 1866a) baserat på en uppgift från studenten Lunell. Arten är inte återfunnen på någon av dessa lokaler.
Utbredning
Funnen i 4 rutor; tidigare uppgifter från 9 rutor. – Sentida kulturföljeslagare; bofast.
Lokaler
Högsby Högsby se primäruppgifter.
Kalmar Ljungby 400 m ONO kyrkan (4G5e 3526), gräsren, tomtgräns, buskage mot ån, 1986 (GW, !ThK), ett 50-tal skott 1990 eller 1991 (L. Gustafsson 1992), 90 ex 1999 och 2000, 15–20 e 2004 och 2005 (allt R. Gustavsson). Åby Björnö, sällsynt i parken, 1974 (H. G. Bruun i LD); Kristinedal i SO, vid fastigheten Källeholm (4G9g 2207), vägkant med stenmur och snår, 1989, (SD, belägg i OHN), 1990 eller 1991 (L. Gustafsson 1992, ett 70-tal skott), 1992 (SD, belägg i OHN), ca 100 ex 1997 (S. Råberg), 24 ex 2003 (TsB, CrA).
Mönsterås Ålem se primäruppgifter.
Nybro Kråksmåla V om Branthult, sluttning, 1924 (N. Blomgren enligt Sterner 1954), ej återfunnen 1990–91 (L. Gustafsson 1992).
Oskarshamn Döderhult (Pontin ms 1836).
Tranås Adelöv Norra Liarp på berget (Bogeman enligt Ljungh ms).
Vetlanda Fröderyd Årsets norregård (Sandell ms 1834).
Västervik Västervik Västervikstrakten (Lundin 1933). Dalhem 500 m NNV Stora Björngöl (7G6f 1702), skogsvägskant, 1986 (BD, belägg i Vvik) = Lilla Vrången, en rugge med 21 mycket små, gula, förkrympta, ej blommande skott 1990 (L. Gustafsson 1992), 1 ex 1994 (R. Oppgården). Överum Såduggens SO-ände, vid träindustrin (7G6f 0348), vägkant/stängsel vid fabriksområde, 1986 (BD, belägg i Vvik, AxL, belägg i OHN), fyra ruggar med 100 skott 1990 (L. Gustafsson 1992), 2004 (StK).
Växjö Växjö Araby 1967 (I. Söderberg i UPS) = 100 m V herrgården (5E1h 4220), ek-hasselsluttning, 1980 (CM), ett 50-tal skott 1990 (L. Gustafsson 1992), 7 ex 1996, 40 ex 1998 (båda YJ), 1 ex 1999, 7 ex 2000, 10 ex 2002 (allt UP), 8 ex 2004, §0 ex 2995 (M. Bendz)..