De flesta oxbär sätter frö utan befruktning (apomixi). Det leder till att även små ärftliga avvikelser lätt bevaras och förökas, och släktet innehåller därför ett ganska stort antal konstanta typer, som numera uppfattas som arter. I Sverige räknade man länge bara med en ursprunglig art, oxbär C. integerrimus (tidigare C. vulgaris), men numera skiljer man ut fyra (Hylmö 1993). Av dessa förekommer två i Småland, svartoxbär C. niger och rött oxbär C. scandinavicus (namnet C. integerrimus har knutits till en i Mellaneuropa ursprunglig och där vittspridd art). Dessutom finns det ett stort och ständigt ökande antal förvildade arter, i Småland nu minst 14. Denna förvildning är en mycket sentida företeelse.
Såväl de inhemska arterna som vissa av de förvildade är svårskilda. Till stor hjälp i arbetet med oxbären har Bertil Hylmö († 2001) varit. Han har bestämt många av våra belägg, och en med färgbilder rikt illustrerad artikel (Hylmö 1993) har bidragit väsentligt till att klarlägga arterna. Eftersom släktet varit otillfredsställande behandlat i flororna har både vilda och förvildade arter ända in i senaste tid rapporterats som ´oxbär´ eller ´C. integerrimus´, vilket sedan gärna schablonmässigt har tolkats som rött oxbär C. scandinavicus. Denna art är dock en raritet i landskapet. Det i Småland mest spridda inhemska oxbäret är svartoxbär, och förvildade arter av oxbär är i landskapet betydligt vanligare än de båda ursprungliga.
För ett relativt stort antal fynd, särskilt äldre sådana, saknas belägg. De förtecknas här på släktesnivå. Under C. niger och C. scandinavicus nedan behandlas bara uppgifter som med stor säkerhet hör till dessa arter.
Första fynd
Lokaler
Lokaler för ej säkert bestämda, sannolikt inhemska oxbär.
Aneby Vireda Rupphult (Bengtsson 1975 under namnet oxbär).
Eksjö Hässleby sanatorium (Vallquist ms 1917 under namnet C. integerrimus). Ingatorp Bruzaholms lustgård 1847 (Brogren ms 1848 under namnet C. vulgaris).
Hultsfred Järeda Grönaberget i Klövdala hästhage 1829 (Arenius ms 1829 under namnet Mespilus Cotonoaster). Målilla 1880 (J. Cnattingius i Vvik under namnet C. vulgaris). Mörlunda Lilla Boda 1824 (J. C. Lundwall ms 1824 under namnet Mespilus Cotoneaster). Virserum Ramsebo, Triabo och Äsen (Stenstorp & Nelin 1976 under namnet C. integerrimus); inga belägg existerar och inga återfynd har gjorts, artbestämning osäker; Ramsebo–Äsen (Länsstyrelsen i Kalmar län 1989a under namnet oxbär) går nog tillbaka på dessa obekräftade uppgifter.
Högsby Fagerhult Kiasjön 650 m SSV Kristinedal (5F6i 2505), klippa i skog vid sjö, 1989 (JnJ JA). Högsby V om sjön Stora Sinnern, backsluttning, 1940-talet (Nyström ms under namnet C. integerrimus); artbestämning osäker.
Jönköping Visingsö (Scheutz 1857 under namnet C. vulgaris).
Kalmar Dörby (Westerlund 1852b under namnet C. vulgaris). Kalmar Berga (Westerlund ms 1849 under namnet C. vulgaris). Kläckeberga Krafslösa (Westerlund 1852b under namnet C. vulgaris), ca 1920 (N. Blomgren enligt Sterner ms 1 under namnet C. integerrimus); missuppfattning?
Oskarshamn Misterhut Misterhults norra skärgårdsreservat (Skoog 1975); över huvud taget riktigt?
Tingsryd Södra Sandsjö backarna vid Högebo (Zander enligt Hård 1912 under namnet C. integerrimus); uppgiften är från 1800-talets och härrör från J. E. Strandmark enligt Scheutz (1864); den gavs ursprungligen under namnet C. vulgaris, vilket även innefattar C. niger.
Tranås Säby Åbonäs, Niskarps äng, 1770-talet (B. Ennes enligt Ljungh ms under namnet Mespilus Cotoneaster).
Valdemarsvik Tryserum Grännäs (Scheutz 1862, citerad utan lokaluppgift av Sjöstrand 1863, båda under namnet C. vulgaris); lokalen ligger i Östergötland och samtida belägg (C. Björck i GB och S samt R. V. F. Holm i S) är svartoxbär.
Vetlanda Karlstorp 1000 m SV Ljusegöl (6F3h 4-3-) 1996 (U. Björkman 1996).
Vimmerby Pelarne Hamphorvabergen och Rumskulla Trappberget, 1920-talet (båda Haak 1956 under namnet C. integerrimus); troligen avses svartoxbär. Tuna (A. Nilsson enligt Sune Andersson ms 1972 under namnet oxbär). Vimmerby Pukeberg 1855 (Ekfelt ms 1856 under namnet C. vulgaris).
Västervik Gladhammar Daddhorva 1965 (B. Westberg enligt BD ms under namnet C. integerrimus). Västervik utom Västervik (Johanson ms 1835 under namnet Mespilus Cotoneaster).