Blodtopp har en världsvid utbredning på norra halvklotet, men den är uppsplittrad i ett antal mindre områden. I Sverige förekommer den som spontan endast på östra Gotland. Dessutom finns den på några få platser i södra Sverige, men här är den enligt Nordborg (1963) en odlingsrest. Den användes för mycket länge sedan i medicinen men också som prydnadsväxt ´i slotts- och herrgårdsträdgårdar´ (Linné 1755). Odlade småländska exemplar finns t.ex. från Kalmar Kalmar 1925 (A. Andersson i OHN).
Första fynd
Utbredning
Funnen i 4 rutor; tidigare uppgifter från en av dessa. Mycket sällsynt. – Förvildad eller kvarstående; bofast (i Sävsjö).
Lokaler
Sävsjö Sävsjö se primäruppgifter.
Tranås Säby Malingskog 450 m NNV det västra huset (7F7a 2019), soptipp, 2 ex 2001 (JJ, belägg i S).
Värnamo Dannäs (5D5g) 1982 (GlJ), ej funnen 2003 (BO LM).
Växjö Hemmesjö 1500 m ONO Duvetorp (5E0j 2619), stenig uppkörsramp med jordtäcke, 1990 (AvG, belägg i LD, !ThK), borta 2005 (AvG).
Osäker uppgift.
Pontin (ms 1836) noterade 1826 S. officinalis från ´Nygård. Calmar län´, dvs. herrgården Nygård i Lofta. Förväxling med äkta pimpinell, som är känd därifrån?