färgreseda
Reseda luteola
Färgreseda, som härstammar från länderna kring Medelhavet, har sedan mycket lång tid använts som färgväxt. Arten odlades ännu i början av 1900-talet i Gränna Gränna (Lundequist 1929), och tidiga uppgifter från inlandet (Aneby Lommaryd 1770-talet, Jönköping Gränna 1891 och Visingsö 1832 samt Vetlanda Ökna 1868) liksom en aktuell (Värnamo Nydala) avser troligen förvildade förekomster. Äldre uppgifter i övrigt är knutna till hamnstäderna och deras närhet och har sannolikt sitt ursprung i barlast. I nutiden är färgresedan trafikspridd. Den växer öppet på torra, grusiga och sandiga platser och påträffas på banvallar och bangårdar, industritomter, tippar, vägkanter och utfyllnader.
Funnen i 32 rutor; tidigare uppgifter från 13 rutor. Ganska vanlig i trakten av Kalmar, i övrigt sällsynt. Gammal kulturföljeslagare.
Funnen i 32 rutor; tidigare uppgifter från 13 rutor. Ganska vanlig i trakten av Kalmar, i övrigt sällsynt. Gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Först noterad 1741 av Linné från Kalmar Kalmar: ´vau eller vouv, en härlig färgört ... fanns vid vår bortresa strax utom staden på vallarna växa vild´ (Linné 1745b); först i tryck hos Linné (1741b). I Kalmar noterades eller samlades den sedan nästan årligen 1814–31, 1843–1951 och 1965–69; efter 1980 flerstädes, exempel se lokalförteckningen.
Lokaler
Samtliga lokalerAlvesta Alvesta 100 m NO stationen (5E1e 3740), bangård, relativt rikligt 1990 (ÅW). Vislanda 400 m SV stationen (4E9d 0922), bangård, rikligt, 1988 (ÅW). Aneby Lommaryd Skareda 1770-talet (Ljungh ms). Emmaboda Emmaboda station, bangården, 1961 (E. Almquist i S); 225 m V stationen (4F5g 3032), bangård, ca 25 ex 1992 (ÅW). Hultsfred Målilla Flathult (6F2i 0229), handelsträdgård, 1995 (TmN A. Ljungberg i Emdal). Jönköping Gränna Ravelsmark 1891 (F. Hagström i UPS). Skärstad Rudu 600 m O punkt 134,97 (7E2b 3745), gräsbevuxen markväg, 1989 (EbW DgE ThK). Visingsö (Hartman 1832) men ´på sednare tider ej veterligen funnen på Visingsö´ (Zetterstedt 1878); södra branterna (Gadamer ms 1919). Kalmar Dörby 900 m O Barkestorp (4G6f 4623), sydsluttning av byggtipp, åtskilliga ex 1992 (SD), några 1999 (J. Ekman, belägg i S). Förlösa N om f.d. stationen (4G7f 4-4-), banvall, 1985 (SD, belägg i OHN); Lindsdal 500 m VSV till V skolan (4G7f 4602), f.d. stationsområde, skräpmark, enstaka 1984 (SD); Lindsdal 650 m OSO–O Gösbäck (4G8f 0042), banvallskant, ett par ex 1985 (SD); 450 m NO Sjöängen (4G8g 0608), avfallsplats, 2–3 ex 1985 (SD). Hossmo 750 m N kyrkan (4G5f 4706), vägren, ett par ex 1980 (ThK). Kalmar se primäruppgifter; efter 1980 flerstädes, t.ex. 200 m SSO stationen (4G6g 1540), stickspår, 1992 (CrA); 500 m S Hagbynäs (4G6g 1407), soptipp, 1984 (BtL GW ThK), 1998 (B. Nilsson m.fl. 1999); Barlastholmen (4G6g 1441), spårområde, 2001 (ÅR, belägg i OHN); Tjärhovet (4G6g 1548) 2003 (ÅR, belägg i OHN); Varvsholmens O-spets (4G6h 2500), skräpmark, 1991 (CrA). Kläckeberga Krafslösa 150 m NNV pkt 5,27 (4G7g 1012), skräpmark på industriområde, flera ex 1992 (SD); Lindsdal i kilen mellan E22 och Lindsdalsvägen (4G7g 2811) 2003 (TsB). Ljungby Harby gästgivaregård (Scheutz 1857), 1861 (N. J. Scheutz i UPS), 1866 (E. V. Ekstrand i S), 1920 (P. Johansson i OHN under namnet Rumex thyrsoides [= stor ängssyra R. thyrsiflorus], ombestämning ÅR 2000); Harby 900 m NV åbron på stora vägen (4G6e 4801), grustag, 1985 (ThK); 500 m SSV Jonsdal (4G4e 4822), jordhög i skogsbryn, 1991 (GW SK); S om Källstorp (4G7e 0602) korsning banvall/väg, 1998 (ThK, belägg i S); Moskogen (4G7e 0524), soptipp, 1998 (B. Nilsson m.fl. 1999), 1999 (J. Ekman i S), 2003 (HyG), 2004 (E. Ljungstrand m.fl.); Trekantens station 1889 (C. M. Rydén i LD). Ryssby Ryssbylund 1864 (C. Holmgren i UPS). Markaryd Markaryd Kvarngatan 21 och 14 (4D2c 1238), skräpmark, 1981 (TH). Traryd 300 m NV Strömsnäsbruk station (4D4e 1223), skräpmark, 1980-talet (BM), 2001 (C. Gustafsson). Mönsterås Mönsterås Mörkeskog (5G4h 0712), soptipp, 2004 (ÅR, belägg i OHN). Ålem Ålem (5G2h 3203), banvall, 1993 (ÅR). Nybro Kristvalla Norra Gunnabo (4G9c 3225), vägkant, 1990 (CrA). Oskarshamn Döderhult 400 m SV Bruhäll, nyutfylld vägbank, 2005 (ÅR, belägg i OHN); Svalliden (5G9h 3700), vägkant, grus, 1983 (ÅR). Misterhult Högskulla (6G2j 1703), utfyllnadsmark, 1995 (ÅR). Oskarshamn 1905 (O. Köhler i S), 1913 (O. Köhler i LD); Pottasketomten 1907 (G. Linderoth i OHN); efter 1980 flerstädes, t.ex. stationen S om Gröndalsbron (5G9h 3345), banvall, 2002 (ÅR, belägg i OHN); Klämnavägen (5G9h 2233), utfyllnadsmark, 1989, 1998 (ÅR), 1999, 2002, 2003 (ÅR, belägg i OHN); Varvet, östra delen (5G9i 3605) 1986 (D. Hedenlo i DHedenlo), 1987, 1994 (ÅR); Ärnemar (5G9i 3204), f.d. bergtäkt, 1999 (ÅR), 2001 (ÅR, belägg i OHN). Tingsryd Tingsås 100 m O Östergården (4E3j 2119), ängsmark nära tomt, 1987 (KI, belägg i LD, !ThK). Tranås Säby Tranås station (7F7a 4-0-) 1989 (ÅR). Vetlanda Ökna Mösshult (Wetterling ms 1868). Värnamo Nydala Moboda (6E0b 1041), ogräs i kryddgård, 1987 (JS). Västervik Hallingeberg 1887 (P. Cronvall i S). Västervik 1886 (P. Segerstedt i S och Vvik); barlastplatsen 1886 (A. A. W. Lund i S); Grantorpet ´på Grantorpet gården 7 à 8 exemplar´ 1821 (Hallberg ms 1821); varvsområdet och bangården, 2 stora ex 1973 (Almquist ms 1975); Värmeverket (7H0a 3503), jänvägsvall, 1997–2003 (RK). Västra Ed Helgenäs, NV västra hamnpiren (7G6i 0508), vid ny industribyggnad, 1990 (BD, !ThK). Växjö Sjösås Klavreström gjuteri (5F6b 4341), industritomt, grusmark, 1989 (KP, belägg i LD, !ThK). Älmhult Älmhult 50 m NNV stationen (4D4j 0623), vid lastkaj, 1988 (JEH), ej återfunnen 1989 (JEH).
Oriktiga uppgifter. Högsby Högsby Berga station (L. Cederkvist enligt Sterner ms 1); troligen en namnförväxling; från Berga station är gulreseda R. lutea känd genom flera belägg, bland annat i Cederkvists herbarium (nu i OHN). Ljungby Ljungby station (5D0h 2-1-) 1982 och 1983 (I. Christoffersson 1984b, c); namnförväxling – gulreseda R. lutea finns på lokalen men nämndes ej i de citerade uppsatserna.
Oriktiga uppgifter. Högsby Högsby Berga station (L. Cederkvist enligt Sterner ms 1); troligen en namnförväxling; från Berga station är gulreseda R. lutea känd genom flera belägg, bland annat i Cederkvists herbarium (nu i OHN). Ljungby Ljungby station (5D0h 2-1-) 1982 och 1983 (I. Christoffersson 1984b, c); namnförväxling – gulreseda R. lutea finns på lokalen men nämndes ej i de citerade uppsatserna.
