Odonvide är en nordöstlig låglandsart, vars svenska huvudutbredning når till Hälsingland och mellersta Dalarna. De sydsvenska lokalerna – förutom de småländska även en i Svinhult i södra Östergötland (Borgström 1994) – ligger, starkt isolerade, ca 30 mil längre söderut.
I Småland växer odonvidet i öppna eller glest tallbevuxna vitmosskärr tillsammans med vanliga myrväxter som odon Vaccinium uliginosum, rosling Andromeda polifolia, vattenklöver Menyanthes trifoliata, bindvide Salix aurita och trådstarr Carex lasiocarpa; i Södra Vi förekom även dvärgbjörk Betula nana.
På den enda aktuella lokalen i Småland anträffas odonvidet främst i övergången mellan en moränsluttning och sumpgranskog men även nära en myrgöl intill tuvor bevuxna med tallruskor och småbjörkar (Danielsson 1985). Miljön är tydligt påverkad av näringsrikare fastmarksvatten, vilket utvisas av t.ex. kärrsälting Triglochin palustris, snip Trichophorum alpinum, slåtterblomma Parnassia palustris och riklig jungfru Marie nycklar Dactylorhiza maculata ssp. maculata. På Spetsamossen i Växjö växte icke blommande vass Phragmites australis tillsammans med odonvidet, vilket antyder att även denna lokal var påverkad av rörligt fastmarksvatten.
Arten är inte hotad i landet, men de extremt isolerade sydsvenska lokalerna har ett stort skyddsvärde.
Första fynd
Variation
Utbredning
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 3 rutor. Mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Arten är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Kalmar län. De extremt isolerade sydsvenska lokalerna har ett stort skyddsvärde.
Lokaler
Vimmerby Locknevi Manegöl (7G1d 3836), gölkant och gungflykant mot skog, 1983, 1984 (BD, belägg i Vvik och i S, 1984 även ThK i LD, alla !R Elven). Södra Vi Björkemossen (mellan kyrkbyn och sjön Krön), många belägg från 1861 (N. J. Scheutz i UPS) till 1915 (A. A. W. Lund i GB). Lokalen var ett kärr i norra kanten av mossen; det uppodlades i början av 1900-talet.
Växjö Dädesjö Linnebjörke 1911 (F. Hård i GB under namnet S. depressa [ängsvide S. starkeana], ombestämning C. Blom 1931). Växjö se primäruppgifter.
Osäkra eller felaktiga uppgifter.
Aneby Bredestad Aneby och Bona samt Lommaryd Nobynäs och Skareda, allt 1780-talet (Ljungh ms); felbestämningar? Hultsfred Målilla ´på en mad mellan Bäckeby och Gårdveda gård´, utrotad 1965 (Stenstorp & Nelin 1976). Belägg saknas och miljön (fuktäng vid näringsrik å) verkar inte stämma med odonvidets krav. Kalmar Kalmar kuststräckan Skälbyviken–Kläckebergaviken 1975 (Rappe 1975). Liksom talrika andra uppgifter (exempelvis bärmålla Chenopodium foliosum och skogsstjärnblomma Stellaria longifolia) i detta praktikantarbete säkert beroende på felexaminering. Markaryd Markaryd. Denna lokal publicerades först av Floderus (1931) under namnet S. myrtilloides men med tillägget ´S. repens dominerande´, dvs. han ansåg det vara hybriden mellan krypvide och odonvide med dominerande krypvide. Beläggen, namnade S. myrtilloides, insamlades 1924 av Th. Brandt och finns i GB LD och S; de representerar en avvikande form av krypvide S. repens med nästan kala blad och ovanligt långa hängeskaft (i LD och S ombestämda av ThK 1997). Tranås Säby Säby 1780-talet (Ljungh ms); troligen felbestämning. Vetlanda Ramkvillabygden ´ta hagmark´ är en av många orimliga uppgifter i en naturinventering av Kjellander (1988). Vimmerby Tuna Höghultamossen (S. Andersson ms 1972 med frågetecken, Nettelbladt 1973); uppgiften har aldrig bekräftats. Värnamo Värnamo Östhorja gärde 1813-08-11 (Forsander ms 1812–20); uppgiften är försedd med frågetecken och togs inte med i Forsanders senare sammanställningar. Växjö Dädesjö Drättinge. Två belägg finns i UPS. De är insamlade 1918 under namnet S. myrtilloides av J. A. Z. Brundin (som samma år återupptäckte odonvidet på Spetsamossen), men lokalen publicerades inte förrän i Hylanders (1966) flora. Beläggen representerar en kal form av krypvide S. repens (ombestämda av ThK 1999). Märkligt nog är vackra exemplar av bindvide × odonvide S. aurita × myrtilloides samlade i Drättinge, så troligen har ändå odonvidet funnits på lokalen. Älmhult Stenbrohult kyrkoreservatat Råshult–Djäknabygd (Ellman-Kareld & Ekstam 2001), ´troligen odonvide´; nonsens.