Axveronika hör hemma i låg vegetation på torr, oftast basrik jord. Den växer dels i torrängar på grusavlagringar, t.ex. på betade grusåsar eller åkerholmar, dels i sydläge på klippkrön, i branter och i rasmark. I enlighet med de naturliga förutsättningarna dominerar förekomster av det förra slaget i södra Småland medan brantlokalerna framförallt återfinns i norra och nordöstra. Arten odlas som prydnadsväxt och står ibland kvar vid ödetorp och gammal bebyggelse eller förvildas på grusplaner och vägkanter.
Arten missgynnas av igenväxning, gödsling och av alltför hårt bete.
Funnen i 117 rutor; tidigare uppgifter från 114 rutor. Ganska sällsynt i nordöstra Småland, norra Sunnerbo samt området närmast öster och sydost om Vättern, i övrigt sällsynt; saknas i stora områden och troligen minskande. – Ursprunglig.