axveronika
Veronica spicata
Mer information om arten
Axveronika hör hemma i låg vegetation på torr, oftast basrik jord. Den växer dels i torrängar på grusavlagringar, t.ex. på betade grusåsar eller åkerholmar, dels i sydläge på klippkrön, i branter och i rasmark. I enlighet med de naturliga förutsättningarna dominerar förekomster av det förra slaget i södra Småland medan brantlokalerna framförallt återfinns i norra och nordöstra. Arten odlas som prydnadsväxt och står ibland kvar vid ödetorp och gammal bebyggelse eller förvildas på grusplaner och vägkanter.
Arten missgynnas av igenväxning, gödsling och av alltför hårt bete.
Funnen i 117 rutor; tidigare uppgifter från 114 rutor. Ganska sällsynt i nordöstra Småland, norra Sunnerbo samt området närmast öster och sydost om Vättern, i övrigt sällsynt; saknas i stora områden och troligen minskande. – Ursprunglig.

Första fynd

Tidigast angiven av Wåhlin (1769) från trakten av Jönköping, där den växte ´på backar och wid åkerrenar´.

Variation

Blommorna är i landskapet mycket sällan vita. Kala exemplar, som är rätt vanliga på Öland och Gotland, är inte kända från Småland.

Lokaler

Osäkra eller oriktiga uppgifter. Emmaboda Algutsboda Fiskesjö by (Fiskesjö 1977); uppgiften har inte kunnat verifieras, säkerligen felbestämning. Hultsfred Virserum Klintahål (Stenstorp & Nelin 1976, J. Christoffersson ms 1992a); exemplar från platsen har ombestämts till hällveronika V. longifolia × spicata.
karta