slåtterfibbla
Hypochaeris maculata
Mer information om arten

Slåtterfibbla växer i sol eller måttlig skugga på torr eller måttligt torr, näringsfattig jord. Den förekommer på örtrik, ogödslad, lågvuxen gräsmark samt i gles ljusöppen skog, t.ex. i ekbackar eller ris- och lavdominerad tallskog. Ofta finner man den längs markvägar och på stigkanter, i beteshagar och på åkerrenar. Någon sällsynt gång kan arten i nordöstra Småland uppträda i örtrika bergbranter.
Arten gynnas av slåtter och ett måttligt, sent påsläppt bete. Även om slåtterfibblan fortfarande är allmän i stora delar av Småland har den minskat under senare delen av 1900-talet, främst för att ängar och hagmarker fått växa igen och för att de gammaldags, glesa, betade skogarna håller på att försvinna. Man ser den numera mest i enstaka exemplar; förr bildade arten ofta rika bestånd.

Första fynd

Tidigast angiven av Linné (1745a) genom att det småländska namnet fibbler citeras. Rönet om slåtterfibblans användning som grönsak (se Bygdenamn) gjorde Linné i trakten av Växjö Växjö 1749.

Bygdenamn och bruk

fruekål (Linné 1751: ”Lantmannen brukar här neder på åtskilliga ställen, besynnerligen vid slåttertiden, att samla bladerna, som då äro störst, samt koka och äta dem alldeles som kål, vilket rön kan hava stor nytta för den fattiga lantmannen vid Olsmässokroken”). Samma namn hos Linné 1755. Hos Linné (1745a) även fibbler, hos E. Fries (1810) gulfibler.

Utbredning

Funnen i 1095 rutor; tidigare uppgifter från 241 rutor. Vanlig i större delen av landskapet men ganska sällsynt i söder och sydväst samt i skärgården. – Ursprunglig, men starkt kulturgynnad.

karta