jättespärgel
Spergula arvensis subsp. maxima
Mer information om arten
S. arvensis var. maxima, S. maxima
Jättespärgeln är primärt ett linogräs men har även odlats som foderväxt (Lyhagen 2006). Från Småland har vi bara upplysning om ståndort (linåker) från en lokal, Jönköping Visingsö. Senast är växten samlad 1899 i Emmaboda Långasjö.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 8 rutor. – Troligen bofast men nu utgången.
Jättespärgel är försvunnen från landet som reproducerande (Gärdenfors 2005).

Första fynd

Först funnen av E. Strandmark i Ljungby Södra Ljunga; belägg från 1860 i S, från 1863 i GB, LD S och UPS; publicerad därifrån av Scheutz (1864, under namnet S. arvensis var. maxima). – Tidigare uppgifter (se nedan) är troligen oriktiga.

Bygdenamn och bruk

linbända (”bända” = binda; fyra socknar i västra Jönköpings län), linvänna (Långaryd). Båda namnen från Vide (1966).

Lokaler

Samtliga lokaler. Alvesta Skatelöv Hunna (Scheutz 1871). Emmaboda Långasjö 1898 (G. R. Elgqvist i GB och S, K. Elgqvist i UPS), 1899 (G. R. Elgqvist i LD). Jönköping Gränna 1870 (C. A. Andersson i S och UPS). Visingsö Busarp, linåker, 1877 (J. E. Zetterstedt i LD på ark med linsnärja Cuscuta epilinum, bestämning H. Hjelmqvist 1950). Ljungby Södra Ljunga se primäruppgift. Nässjö Almesåkra 1870 (O. E. Norlén i S). Tranås Säby Tranås 1886 (N. C. Kindberg i UPS). Växjö Östra Torsås 1876 (C. J. Johansson i Kulb).
Osäkra uppgifter. Kalmar Kalmar(trakten) allmän enligt Westerlund (1852b) och Sjöstrand (1863); i brist på belägg och mera konkreta uppgifter bedöms uppgifterna som osäkra. Sävsjö Vrigstad ´i fetare jord, trädgårdar, gödselhögar samt på mera fukt. st. h. o. d. – mera sällan odlad´ (Wetter ms 1894; formuleringen tyder på att storväxta former av foderspärgel (eller möjligen sydspärgel) avsågs. Västervik Törnsfall 1887 (P. Segerstedt enligt Stenar ms 1950); osäker i brist på belägg.