Hundstarr växer fuktigt eller vått på näringsfattig till näringsrik mark i en mångfald miljöer. Den är mycket karakteristisk för gles, fuktig granskog, exempelvis i myrkanter. I små skogskärr blir den ibland dominerande. Vidare finner man den på sötvattensstränder, såväl i betad, låg vegetation som i mera högväxt. Vid kusten växer den i de övre delarna av havsstrandängarna. I odlingslandskapet påträffas växten i betesmarker, diken och vattenfyllda sänkor; den är tramptålig och växer gärna på och vid stigar. Förr var den en av de viktigaste arterna i slåtterkärren.
Tuvad hundstarr är vanlig i skärgården från norra Oskarshamn Misterhult till Västervik Gamleby och Loftahammar, där den finns i nästan alla havsstrandsrutor. I detta område påträffas den särskilt vid hällkar. I övrigt är den föga uppmärksammad men har noterats från strödda rutor fördelade över hela landskapet. I inlandet kan man finna tuvad hundstarr vid stränder samt i kärr, diken och vattenfyllda hålor i betesmark.
Avsaknaden av enhetlig ekologi och tydlig utbredningsbild antyder att tuvad hundstarr inte är ett homogent begrepp utan att namnet täcker flera, föga besläktade hundstarrsformer.
Första fynd
Tidigast noterad av Linné under besöket på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult 1741 (Linné 1745b under namnet C. nigroluteus).
Variation
Utbredning
Funnen i 1411 rutor; tidigare uppgifter från 339 rutor (tuvad hundstarr har noterats separat från 78 rutor, och det finns tidigare uppgifter från 30 rutor). Mycket vanlig. – Ursprunglig.