kärrspira
Pedicularis palustris
Mer information om arten
Ibland kan dock exemplar av kärrspira på grund av skador eller annat blomma på hösten. Då har de ofta mindre blommor och ett avvikande utseende även i övrigt. Sådana exemplar kan lätt misstolkas som höstspira. – En form som inte låter sig inplaceras finns insamlad från Gnosjö Kävsjö i juni 1909 (A. O. Olson i LD). Den har nästan helt ogrenad stjälk, blommor som är helt intermediära i storlek och blad med ca 1 mm bred mittaxel på bladen. Utseendet för tanken till nordspira ssp. borealis, som dock inte är känd söder om Dalarna.
Vid inventeringen urskildes vanlig kärrspira och höstspira av de flesta inventerare. Litteraturuppgifter utan belägg är däremot i regel omöjliga att placera i underart. Statistik och karta för arten ges därför som komplement till informationen om underarterna.
Funnen i 321 rutor; tidigare uppgifter från 231 rutor. Dessa siffror innefattar material som bestämts till underart.

Första fynd

se ssp. palustris.

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Hos Linné (1725) kallas kärrspira liewarg (”skämmer lien”) och lusegräs (”fördriver löss”; jämför pediculus = lus). E. Fries (ms 1810c) använder namnet lusgräs. Hos Scheutz (ms) kallas denna och andra arter av släktet frier.

Variation

Kärrspira representeras i Småland av två underarter, vanlig kärrspira ssp. palustris och höstspira ssp. opsiantha. Normalt går det bra att skilja dessa på blomningstiden (försommar–högsommar respektive eftersommar), blomstorleken (överläppen 19–22 respektive 14–18 mm lång, underläppens största sidoflik 6,7–9,3 respektive 3,7–6,5 mm), bredden på bladens mittaxel (1,2–2,2 respektive 0,5–0,8 mm), bladflikarnas ställning (något framåtriktade respektive rakt utspärrade) samt förgreningssättet (grenarna avtagande i längd uppåt respektive ganska liklånga längs hela stammen).
karta