Klasespirea har fått sitt vetenskapliga epitet efter en fransk trädgårdsmästare, L. C. B. Billard, som i sina odlingar i början av 1850-talet fann denna hybrid bland dess föräldrar, nordamerikansk douglasspirea S. douglasii och europeisk häckspirea S. salicifolia. Hybriden hade vackert djuprosa, yviga blomställningar och slog snabbt igenom som prydnadsbuske i slutet av 1800-talet, då den till stor del ersatte den blekare och spädare, ´gammaldags´ häckspirean. Det första småländska belägget av klasespirea togs i Växjö Växjö 1896 (K. Sjökvist enligt C. Mossberg ms), sannolikt i odling. Den planterades vid järnvägsstationer, banvaktsstugor, torp och i vanliga trädgårdar och är ännu den oftast odlade spirean av häckspireatyp (sektion Spiraea).

Klasespirean är steril och sätter inte frö, men den förvildas lätt med jordstammar och kan bilda omfattande snår, särskilt längs banvallar, vägar och diken samt på stränder och fuktig betesmark. Genom att plantor lösgörs vid isskruvning och sedan transporteras med vatten bildar klasespirean ibland stora strandsnår.