En nordlig havsstrandsart, som söderut når till Halland och Blekinge. Den påträffas i sötvattenutflöden på strandängar, ofta i vikar som avsnörts i sen tid och som håller på att växa igen. De grågröna, snett uppstigande stråna kan bilda stora mattor på den ofta lösa och sviktande marken. Eftersom arten tappar sina fruktgömmen tidigt är den ändå lätt att förbise.
På många lokaler är arten beroende av bete som håller tillbaka igenväxningen. Troligen minskar den i landskapet.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 31 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Ganska sällsynt vid kusten; förekommer särskilt i de mellersta delarna och längst i norr. – Troligen ursprunglig, men starkt gynnad av hävden på strandängarna.
Lokaler
De sydligaste lokalerna.
Kalmar Hossmo 700 m N Dunötorpet (4G5f 4835), blöt strandäng, bland avbetad vass, riklig 1983 (ThK, belägg i LD); Ekö 400 m SV det sydligaste huset (4G6f 0038), sumpig havsstrand, sparsam 1991 (SD, belägg i OHN). Kalmar (N. J. Andersson 1849, Westerlund 1852a; ’Kalmartrakten’), 1927 (U. Danielsson i OHN). Kläckeberga Vesslö 1883 (A. W. Jonsson i OHN).
Osäkra uppgifter.
Oskarshamn Oskarshamn ´stränder av skogskärr´ (Österman ms 1863); föga troligt.
