vit näckros (aggregat)
Nymphaea alba agg.
Mer information om arten

Vit näckros förekommer i sötvatten ner till tre meters djup. I näringsfattiga vatten är den vanligare än gul näckros Nuphar lutea. I klara eller humösa sjöar påträffas den särskilt i yttre delen av vassbältet och utanför detta. Arten är också vanlig i skogstjärnar, mossegölar, långsamt flytande åar, bäckhöljor och vattenhål i kärr liksom i dammar, torvgravar och stora diken. Den klarar en inte alltför långvarig uttorkning och kan t.o.m. blomma direkt på dyn.

Under inventeringen noterades vita näckrosor i allmänhet kollektivt. Inom en del av sydvästra Småland studerades de dock ingående av Bertil Möllerström, som också fick sig material tillsänt från flera andra delar av Småland. Han mätte/bedömde många egenskaper hos varje exemplar, bland annat pollenkornens skulptur, som anses vara en särskilt viktig skiljekaraktär (sydnäckros har taggigt pollen, nordnäckros nästan slätt). Resultatet står i viss mån i motsättning till Samuelssons: såväl typisk sydnäckros som typisk nordnäckros fanns, men vanligare än båda var mellanformer, och dessa bildade en jämn övergång mellan underarterna. Ett representativt urval belägg har donerats till Riksmuseet (S) och Möllerströms bestämningar av dessa har bekräftats av Pertti Uotila, finsk vattenväxtexpert.

Stora delar av Småland ingår alltså i den zon, där mellanformer mellan underarterna dominerar. Från inventeringen finns sådana noterade från 43 rutor; från 33 av dessa har Bertil Möllerström gjort eller godkänt hybridbestämningen.

En rödblommig form har antecknats från 15 rutor; sex tidigare uppgifter finns också. I Västervik Hallingeberg Sandebo rör det sig rimligen om en naturlig förekomst. I övriga fall handlar det sannolikt eller säkert om utplanteringar. På ett par av dessa lokaler har den röda näckrosen dock nått stor spridning.

En tredje underart som ibland urskiljs, men som ofta inkluderas i sydnäckros, är atlantnäckros ssp. occidentalis. Den är småblommig som nordnäckros men har taggigt pollen som sydnäckros. Den finns på norska västkusten och upptäcktes 1988–98 på tre lokaler i Halland och Bohuslän, alla i havsbandet. Andersen (ms 1936) rapporterade ´Nymphaea occidentalis´ från Markaryd Traryd, men något belägg har inte påträffats, och en förekomst av atlantnäckros där ter sig osannolik.

Första fynd

Först noterad av Wåhlin (1769) från Jönköping trakten av Jönköping ´uti åar och sjöar´.

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Linder (1867) angav skjårningablad från Vissefjärda. Vit näckros kallades enligt Vide (1966) även maskablomma (småkryp påträffas ofta i blomman).

Variation

I Sverige förekommer två vittspridda underarter, nämligen sydnäckros ssp. alba och nordnäckros ssp. candida. I friskt tillstånd skiljer de sig i flera karaktärer (se Uotila hos Jonsell 2001), men pressat material är svårt att bestämma. Hittills är G. Samuelsson (1923) den ende som gett en samlad översikt över variationen i Sverige baserad på egna undersökningar. Han kom fram till att ssp. alba är ”så gott som allenarådande och allmän i de flesta trakter” i Götaland, medan ssp. candida är ”så gott som allenarådande i det nordsvenska skogsområdet” och ännu vid Mälaren mycket vanligare än ssp. alba. Från Småland kände inte Samuelsson ssp. candida; däremot fann han tre belägg för mellanformer, alla från norra delen av landskapet. I mellersta Sverige, där underarterna möts, är sådana mellanformer enligt Samuelsson allmännare än de rena underarterna.

Utbredning

Funnen i 1231 rutor; tidigare uppgifter från 379 rutor. Ganska vanlig på kustslätten i SO, i övrigt vanlig. – Ursprunglig.

Lokaler

Lokaler för röda näckrosor. Jönköping Gränna 800 m SO Örserums kapell (7E6f 1628), konstgjord damm, inplanterad, 1986 (JJ); Näs, sjön Ören, inplanterad, 1976 (Å. Wilund i UPS). Kalmar Ryssby Böle (5G0f 1942), ca 1989 (SvJ GhJ). Ljungby Odensjö 150 m V Hunnaholmen (5D0d 0313), grund sjövik, utplanterad och spridd, 1983 (NN). Mönsterås Fliseryd Försjös sydspets (5G7e 3338) 1988 (JC); Ljusgöl (5G8g 3113), 1988 (ÅR). Nässjö Forserum Lillsjön i SV (6E9e 4309), spridd över stort område, 1993 (GW OS KL). Norra Solberga Karlsudde vid Sjunnarydssjön (6E8i 1712), sjövik, inplanterad för 60 år sedan, förökad, 1991 (IB TsK). Nässjö Ingsbergssjön, planterad i stadsmiljö (Hjalmar Bjurulf 1947a). Tranås Linderås 700 m ONO Fålarp (7E8h 1636), grunt vatten i klarvattenssjö, troligen inplanterad, 1991 (JJ). Vaggeryd Byarum Vaggeryds friluftsgård 1975 (Staffan Johnsson 1978). Vetlanda Näsby Steninge (6E4j 0643), damm, inplanterad, 1991 (IB TsK JW PeW). Vetlanda Mela kvarndamm (6F2b 4616), Emån 1990 (AfL IgL). Vimmerby Vimmerby Nossen, inplanterad (Ekelöf 1949). Värnamo Torskinge 150 m S Hammargården (5D5f 4703), lergrav, inplanterad på 1940-talet, 1988 (LtS). Västervik Blackstad Långtarmen ca 1900 (Ekelöf 1949). Hallingeberg Ankarsrum 30 m S gamla herrgården, inplanterad, 1930- och 1940-talen, växtplatsen utfylld på 1940-talet (GB); 300 m NNV Lilla Skaftekulla (7G1g), vattensamling, 1 ex, sannolikt inplanterad (Kasselstrand 1980); 500 m VNV Sandebo (7G4f 0913), sjövik, sparsam, troligen naturlig förekomst, sedd 1960, 1978, 1981, 1983 (GB, L. Elwing, BD), 2003 (GB). Västervik Fridkulla (7G0j 4718), planterad; lokalen utdikad 1989 (RK). Växjö Aneboda vinterdamm (5E6e) före 1981 (Jernelöv 1981 under namnet Nymphaea purpurea).