klibbkorsört
Senecio viscosus
Klibbkorsört är ursprunglig i mellersta och södra Europa och sydvästra Asien. I Sverige upptäcktes den 1746 (Göteborg); säkerligen har den först nått landet med sjöfarten (barlast). Ännu 1860 var den ytterst sällsynt i Småland, känd bara från de båda tillfälliga primärlokalerna samt från Västervik Västervik sedan 1821 och Kalmar Kalmar sedan 1824, till dessa senare platser hade den kommit med barlast. Därnäst dök arten upp i Nybro Kristdala 1866 och Jönköping Månsarp 1875. Under 1880-talet blev lokalerna raskt fler, och ökningen har fortsatt under hela 1900-talet. Arten har framför allt spritt sig via järnvägarna och vägarna.
Klibbkorsört växer solöppet på torr eller ganska torr (men gärna tidvis fuktig), helst grusig eller sandig, bar, kväverik jord. Den anträffas vid hamnar, på bangårdar och järnvägsvallar, längs vägar och i gatkanter, kring gårdar, på jordhögar, utfyllnader och all slags skräpmark.
Funnen i 1223 rutor; tidigare uppgifter från 133 rutor. I östra Småland mycket vanlig, mot väster allt sällsyntare. – Sentida kulturföljeslagare; bofast.
Klibbkorsört växer solöppet på torr eller ganska torr (men gärna tidvis fuktig), helst grusig eller sandig, bar, kväverik jord. Den anträffas vid hamnar, på bangårdar och järnvägsvallar, längs vägar och i gatkanter, kring gårdar, på jordhögar, utfyllnader och all slags skräpmark.
Funnen i 1223 rutor; tidigare uppgifter från 133 rutor. I östra Småland mycket vanlig, mot väster allt sällsyntare. – Sentida kulturföljeslagare; bofast.
Första fynd
Tidigast noterad i slutet av 1700-talet av Ljungh (ms) från Aneby Bredestad Aneby. – Först publicerad av E. Fries (1825) från Hylte Femsjö, där den dock vid denna tid bara var tillfällig (´nu försvunnen´ enligt T. M. Fries 1852).
