Jungfru Marie nycklar
Dactylorhiza maculata subsp. maculata
Mer information om arten

Jungfru Marie nycklar växer på måttligt fuktig till våt mark. Växten anträffas i olika typer av glesa skogar, från triviala sådana med björk, asp och gran till ängsskogar med hassel. Den förekommer även i kärr, såväl ute på kärrytorna som i kanten av skogskärr. Oftast finner man den nog i mager, ogödslad, ej alltför hårt betad hagmark samt – ibland som relikt från tidigare hävd – vid stigar, på renar och i vägdiken. Förr var den vanlig i slåtterängarna.

En abnormitet utan könsdelar och med smala, vita kalkblad hopstående till ett krökt rör beskrevs under namnet Stenanthus curviflorus från Kalmar Åby av Lönnroth (1882). Den har aldrig senare setts.

Igenväxning, gödsling och dikning har gjort arten sällsyntare än förr.

Första fynd

Tidigast noterad 1741 av Linné vid Kalmar Kalmar (Linné 1745b under namnet Orchis palmata). – Dock först i tryck i Flora svecica (Linné 1745a), där det småländska namnet Jungfru Marie förkläde angavs.

Bygdenamn och bruk

”Guss hånn å ondons hånn” (Hakarp; namnet jämför den nya, vita och friska rotknölen med den gamla, bruna och förvissnade), Guds hand och skams näve (Hakarp); Guds hand och Satans klo (Dalhem), Herrens hand/händer (flera spridda socknar); (Jungfru) Marie hand/händer (många socknar, särskilt i söder och väster); Jungfru Marie skört och förklä (Hunneryd, efter blommans form), Jungfru Marie hårband (Blackstad), Marie kyrknycklar (Locknevi, Bruce ms 2); statt upp och gack (Alseda, växten ansågs bota gikt). Ovanstående namn (utom det från Locknevi) hos Vide 1966. Linné (1745a) angav namnet Jungfru Marie förkläde.

Variation

Växten varierar särskilt i storlek och blomfärg (från vit till ganska mörkt lilaröd) samt beträffande läppens flikighet och fläckmönster. I bestånd av jungfru Marie nycklar ser man ibland enstaka exemplar som i en eller annan egenskap påminner om skogsnycklar ssp. fuchsii, exempelvis genom att ha djupt treflikig läpp med små sidoflikar.

Utbredning

Funnen i 1223 rutor; tidigare uppgifter från 310 rutor. Vanlig i hela landskapet men särskilt västerut med många mindre luckor. – Ursprunglig.

karta