Kråkvicker är ursprunglig på havsstränder, där den finns såväl på block- och stenstränder som på sandstränder och i strandängar, särskilt på driftvallar; den är också vanlig i strandsnår. På liknande sätt kan den uppträda vid sötvattensstränder. I inlandet är den annars främst kulturspridd och uppträder på de flesta marktyper, från torra, betade backar till starkt igenväxta kärrängar. Den är också mycket vanlig på åker- och vägrenar, i snår och bryn, på gårdskanter, ödeåkrar, grustag, bangårdar och allehanda skräpmark. Arten växer även i gles lövskog, men blommar där sparsamt eller inte alls. Förr var den ett vanligt åkerogräs.