Sedum hybridum
Detta gulblommiga fetblad härstammar från Sibirien och Centralasien. Det är en sedan lång tid odlad prydnadsväxt, i Småland känd som sådan sedan tidigt 1800-tal (Värnamo Fryele Näsbyholm, Forsander ms 1816). Arten står ofta kvar länge efter odling och förvildas – troligen främst genom vegetativ spridning – på stenmurar, hällar, vägkanter och andra öppna och torra platser i närheten av bebyggelse.
Bestämningsproblem. Arten är släkt med gyllenfetblad P. aizoon, japanskt fetblad P. ellacombianus och kamtjatkafetblad P. kamtschaticus men skiljer sig från dessa genom att ha krypande skott med vintergröna blad. De båda sistnämnda arterna har inte uppmärksammats som förvildade förrän under 1990-talet, och några inventeringsuppgifter om sibiriskt fetblad har vid efterkontroll visats gälla någon av dessa arter.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 196 rutor; tidigare uppgifter från 8 rutor. Ganska sällsynt; uppgifter från sydväst saknas helt. – Förvildad; bofast.
Lokaler
Några kontrollerade uppgifter.
Högsby Högsby Bössehäll (5G5a 4617), torr sommarstugetomt, ca 1990 (JC), 2003 (TsB JC). Långemåla Hultsnäs (5G5d 1310), hällar vid sommartorp, 1988 (JC), 2003 (TsB JC).
Kalmar Dörby Bårstad, nordvästra gården (4G7f 1317) 1986–89 (SD), 2003 (TsB). Förlösa Norrgärde (4G8f 1121), stenmur vid södra vägkanten, 2004 (TsB). Kalmar N Söderportsgatan (4G6g 1333), stenmur, 1990 (CrA), 1990-talet (TsB).
Nybro Kråksmåla 150 m NO Hinshult (5G2b 3709), stenmur i samhälle, 2002 (TsB); V om kraftverket i Uvafors (5G2a 2728), vägkant, 2002 (TsB).
Oskarshamn Oskarshamn Grimskallen (5G9i 4403) 1985 (ÅR), 2003 (TsB).
Tingsryd Almundsryd Torstensmåla, gård 1,3 km NV byn (4E2f 1008), häll V om vägen mitt för huset, 2003 (TsB).
