ängsklocka
Campanula patula
Ängsklocka är en östlig art; sydostgränsen för dess sammanhängande förekomst går genom Småland. I nordost är arten vanlig på fuktig till ganska torr kulturmark med glest växttäcke, t.ex. i övergivna slåtterängar och åkrar, på åkerrenar och betesmarker, i skogsbryn och grustag samt vid mark- och skogsbilvägar.
Med början i mitten av 1700-talet, men särskilt under de följande seklerna, spreds ängsklockan i stor omfattning med vallfrö (Hård 1924) och blev då funnen på vallar och i åkrar med vårsäd på åtskilliga platser över hela Småland. Många av dessa förekomster blev tillfälliga, men traktvis har ängsklockan lyckats etablera varaktiga bestånd även i söder och väster. Det förvånar att spridningen i nordöstra Småland tidigt var så omfattande (se primäruppgifter).
Funnen i 303 rutor; tidigare uppgifter från 166 rutor. Mycket vanlig i nordöstra Småland söderut till Västervik Hjorted och ganska vanlig i Oskarshamn Misterhult; i resten av landskapet sällsynt. – Sentida kulturföljeslagare; bofast.
Med början i mitten av 1700-talet, men särskilt under de följande seklerna, spreds ängsklockan i stor omfattning med vallfrö (Hård 1924) och blev då funnen på vallar och i åkrar med vårsäd på åtskilliga platser över hela Småland. Många av dessa förekomster blev tillfälliga, men traktvis har ängsklockan lyckats etablera varaktiga bestånd även i söder och väster. Det förvånar att spridningen i nordöstra Småland tidigt var så omfattande (se primäruppgifter).
Funnen i 303 rutor; tidigare uppgifter från 166 rutor. Mycket vanlig i nordöstra Småland söderut till Västervik Hjorted och ganska vanlig i Oskarshamn Misterhult; i resten av landskapet sällsynt. – Sentida kulturföljeslagare; bofast.
Första fynd
Enligt Adam Afzelius (ms) tidigast noterad mellan 1773 och 1775 av Leonard Gyllenhaal: ´i Småland och Tjust härad allmän på torra backar´. – Först omnämnd i tryck av Wahlenberg (1831): ´A finibus Ostrogothiae usque ad Gissebo paroeciae Hjorthed passim´ [från östgötagränsen här och där ända till Västervik Hjorted Gissebo]; vid Gissebo fanns den ännu 1989 (6G5g 4311), vägrenar i byn (LEA).
