Ängsklocka är en östlig art; sydostgränsen för dess sammanhängande förekomst går genom Småland. I nordost är arten vanlig på fuktig till ganska torr kulturmark med glest växttäcke, t.ex. i övergivna slåtterängar och åkrar, på åkerrenar och betesmarker, i skogsbryn och grustag samt vid mark- och skogsbilvägar.
Med början i mitten av 1700-talet, men särskilt under de följande seklerna, spreds ängsklockan i stor omfattning med vallfrö (Hård 1924) och blev då funnen på vallar och i åkrar med vårsäd på åtskilliga platser över hela Småland. Många av dessa förekomster blev tillfälliga, men traktvis har ängsklockan lyckats etablera varaktiga bestånd även i söder och väster. Det förvånar att spridningen i nordöstra Småland tidigt var så omfattande (se primäruppgifter).
Funnen i 303 rutor; tidigare uppgifter från 166 rutor. Mycket vanlig i nordöstra Småland söderut till Västervik Hjorted och ganska vanlig i Oskarshamn Misterhult; i resten av landskapet sällsynt. – Sentida kulturföljeslagare; bofast.