Smålands flora - apel | Botanikportalen

apel

Malus domestica

Äpple
Det odlade äppelträdet anses ha uppkommit i sydvästra Asien långt före Kristi födelse ur korsningar mellan en östlig ras av vildapel, ssp. praecox, och de närstående arterna M. orientalis och M. sieversii (Kutzelnigg & Silbereisen 1994). I Sverige har trädet odlats åtminstone sedan medeltiden. Sorterna har naturligtvis skiftat genom tiderna; dagens urval avviker ganska starkt från de små och delvis ganska sura sorter som fanns t.ex. på Linnés tid.

Man finner mycket ofta kvarstående apel vid torpgrunder och äldre bebyggelse. Arten är också vanlig som fröspridd, med fåglar och/eller människor, i närheten av bebyggelse, i bryn, på betesmarker och vid vägkanter. En del av de aplar som påträffas i gårdsnära miljöer är emellertid ympade på vildaplar.

Troligen har arten ökat under 1900-talet.

Första fynd

I en handskrift av Linné (ms 1729) omnämns en Malus sylvestris fructu amaro [med beska frukter] som typisk för Småland. Samma växt omnämns som Pyrus malus β fructu amaro, på svenska beskapel, i Flora svecica (Linné 1745a). Linné skilde den där från den vanligare surapeln, α fructu acidissimo [med mycket sura frukter], på att frukterna är något sötaktiga, och han angav att den särskilt förekommer i Småland. Hylander (1971) tolkade den småländska beskapeln som M. domestica med hänvisning till Elias Fries (1828). Denne var nämligen också bekant med beskapeln (och använde Linnés vetenskapliga namn) och skrev uttryckligen att den har håriga blad och är förvildad från odling. – Första belägg är från Mönsterås Ålem Skäppentorp 1867 (A. W. Thorén i S) under namnet Pyrus malus, bestämt till M. domestica av ThK 1994.

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Trädet kallades oftast äppelträd eller apelträd (Vide 1966). Enligt Fries (ms 1810) var beskapel ett namn på odlad apel (se dock under Malus sylvestris).

Utbredning

Funnen i 883 rutor; tidigare någorlunda säkra uppgifter från 76 rutor. Ganska vanlig. Spridd i hela landskapet men med luckor, som förmodligen beror på att arten inte alltid uppmärksammats under inventeringen. – Förvildad; bofast.