Smålands flora - hallon | Botanikportalen

hallon

Rubus idaeus

Hallon föredrar frisk, mull- eller förnarik jord men klarar sig också bra under karga omständigheter, t.ex. på ett tunt jordlager på hällar och block. På platser där kväve- och ljustillgången ökat slår arten upp kraftigt, och särskilt på hyggen kan den bilda täta bestånd. I kulturmark växer den på vägkanter, banvallar och åkerholmar, kring rösen etc.

Hallon odlas mycket som bärbuske. Moderna, rikt givande sorter har större frukter än vildhallon och är ofta kraftigare i växten. Några odlade sorter har gula frukter. Spontant uppkomna gula hallon finns också sällsynt.

Arten ökar starkt när markerna slyar igen. Troligen gynnas den också av kvävenedfallet.

Första fynd

Först angiven från Småland av Linné (1745a) genom att han angav det småländska namnet åkerbär. En lokal angavs av Wåhlin (1769), som sett hallon omkring Jönköping ´uti åkrar wid stenrör, och i berg´.

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Former som hallen och halla var vanliga i hela landskapet. I västra och södra Småland användes namnet åkerbär (Linné 1745a, E. Fries ms 1810a), i väster även bringebär (Vide 1966).

Variation

Av hallon förekommer ett antal avvikande former. På stränder i skärgården har arten ibland röd, tätborstig, låg stam och tjocka, skrynkliga, under tätt vitulliga blad. Denna typ har inte noterats särskilt men är känd från åtskilliga platser längs hela kusten. Omvänt kan stammen alldeles sakna borst. Småbladen kan någon gång vara starkt flikiga eller nästan runda. Mycket sällan är bladen enkla (med bara ett småblad). Hos en monstruös form är blommorna sterila och ombildade till långa, hängelika bildningar.

Utbredning

Funnen i 1419 rutor; tidigare uppgifter från 345 rutor. Mycket vanlig i hela Småland, även ute på småöarna i skärgården. – Ursprunglig.

Lokaler

Med enkla blad.
Eksjö Hässleby Hässleby sanatorium och Svansbo (Vallquist 1917; delvis normala blad). Jönköping Månsarp Taberg 1903 (E. L. Ekman i PerBrahe). Kalmar Hossmo 1892 (O. Holm i OHN), 1895 (E. Svensson i LD), 1898 (G. L. Björkman i LD och S); vid vägen 1892 (B. O. Leth i S); på en hasselbacke 1893 (I. Kreuger i LD och S); i skogen N om Dunö 1947 (K. Nyström i S); Kungseken 1892 (H. A. Tullgren i LD S och UME); Piparekrogen (Medelius ms 1911); Stommet 1894 (E. Svensson & I. Kreuger i LD Norrk och OHN); V till NV om Suneholmen, på åsen, 1953 (K. Nyström i S). Kalmar ´teml. ofta´ (Westerlund 1852b). Oskarshamn Misterhult Virkvarn 1910 (O. Köhler i S).

Med hängelika blommor.
Jönköping Jönköping Bommen, skuggig bäckravin, 1920 (F. Agelin i S). Kalmar Hossmo Rinkabyholm 1943 (E. Elvius i S).

Med gula frukter.
Gislaved Södra Hestra, ´utan tvifvel vild´ (C. W. Lindwall 1907). Jönköping Gränna Kabbarp vid Grävlingeberget (Janzon ms före 1907). Kalmar Kalmar Skälby (Westerlund 1852b). Oskarshamn Misterhult Bastskär ´förr i tiden´ (F. Heino enligt Rühling 1997). Ljungby Angelstad Bolmens station (Lengquist ms 1913, troligen = ´Bolmen, antagligen förvildad´ hos Neuman & Ahlfvengren 1901). Ljungby 1909 (O. H. Gadamer i LD; kanske = föregående). Västervik Västervik Grantorpet 1914 (C. E. Gustafsson i LD, ´säkert blott förvildad´ enligt Gustafsson ms 1923); Karstorpsgärdet (7G0j 2737), tipp, 1993 (RK). Västra Ed, ett fåtal buskar (Vesterlund 1918) = Troserum, tillsammans med röda hallon (E. Lundberg 1914). Växjö Växjö i närheten av hospitalet 1916 (E. Hemberg enligt Mossberg 1984b).