Vattenpest härstammar från Nordamerika. I Sverige var arten inte känd före 1870-talet, men den är nu spridd över hela södra och mellersta Sverige och förekommer ända upp i Norrbotten. Spridningen i Småland gick till en början långsamt: fram till 1919 hade endast en lokal tillkommit, Hylte Femsjö 1903 (A. R. Molander i GB), men det året upptäcktes fyra lokaler. År 1940 var fortfarande inte mer än ett dussin lokaler kända i landskapet.
Arten växer i såväl näringsrika som näringsfattiga sjöar och åar, gärna i avsnörda åslingor men även i strömmande vatten. Den kan också anträffas i dammar och stora diken, mera sällan i bäckar. Såvitt känt förekommer endast honplantor i Sverige, och spridningen sker med losslitna skottbitar. På några lokaler är växten avsiktligt inplanterad och därifrån vidare spridd. Den utvecklar lätt massbestånd och kan då förkväva värdefull naturlig vegetation.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 276 rutor; tidigare uppgifter från 68 rutor. Ganska vanlig i anslutning till vissa stora vattendrag (Lagan, Åsnens vattensystem och Emån) samt traktvis på höglandet och i Tjust, i övrigt sällsynt. – Sentida inkomling; bofast.
Lokaler
Sydöstliga lokaler.
Kalmar Kalmar Kalmar Dämme (4G6f 2-4-), stillastående vatten, inplanterad, etablerad 1997 (SD, belägg i OHN).
Nybro Kråksmåla Vikroken (5G2c 2911), damm vid elverk, 1988 (IzL EF).
Torsås Söderåkra kyrkbyn i Torsåsån 1941 (G. Lohammar i UPS); Torsåsån vid Ådholmen 1945 (Nyström ms) = Djursvik 300 m O Åd (4G1d 1540) 1983 (ThK GW). Torsås Torsåsån 550 m SSV till S den sydligaste gården i Gunnilkroka (4G0c 3931), strömmande näringsrikt vatten, riklig 1983 (ThK).
