Luktärten kommer från södra Italien och Sicilien. Den odlas ofta men förvildas nästan aldrig.
Första fynd
Tidigast funnen av Ludvig Cederkvist i Mönsterås Mönsterås hamn (odaterat belägg i OHN, av samlaren kallat L. tuberosus [knölvial], ombestämt av ThK 2006). – Först publicerad av B. Nilsson m.fl. (1999) från Torsås Torsås Hallagärde (4G0a 3734), soptipp, 1998.
Utbredning
Funnen i 4 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. – Kvarstående eller tillfälligt förvildad.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Kalmar Kalmar mellan Perstorpsvägen och Galggatan (4G6g 3028), igenvuxna odlingslotter, 2000 (TsB).
Mönsterås Mönsterås se primäruppgifter.
Tingsryd Tingsås Elsemåla (4F2a 3818), soptipp, ett 10-tal ex 1999 (B. Nilsson m.fl. 2000), 2000 (B. Nilsson m.fl. 2001, belägg i S), 2003 (A. Svenson, belägg i S), 1 ex 2004 (E. Ljungstrand).
Torsås Torsås se primäruppgifter.
Tranås Säby Malingskog 900 m S till SSV det södra huset (7F7a 0821), nyanlagd gångvägskant, 1 ex 2005 (JJ).
Osäkra uppgifter.
Fjorton belägg från 1904 till 1933 har registrerats, men de kan alla härröra från odlade ex. – Rappe (1975) angav luktärt från kuststräckan mellan Skälbyviken och Kläckebergaviken i Kalmar Kalmar och Kläckeberga socknar. Det kan vara en felidentifikation eller en namnförväxling: rosenvial L. latifolius ssp. latifolius går i Småland ofta under namnet (flerårig) luktärt.