Purrhavre har uppkommit i samband med tidig sädesodling men har främst förekommit som ogräs i vårsådd säd, framför allt havre. I Sverige har den varit bofast i de sydvästra delarna, men den är sedan ett halvt århundrade försvunnen från landet. Samstämmiga äldre uppgifter pekar på att den fram till senare delen av 1800-talet var vanlig i de södra och mellersta delarna av västra Småland (´åkrar i Sunnerbo, Westbo och Östbo allm.´ enligt Scheutz 1864) och spridd fram till gränsen mot Kalmar län. Vårt material innehåller inga uppgifter om att purrhavre skulle ha odlats i Småland; om så har skett måste det ligga långt tillbaka i tiden. Däremot hände det att man utnyttjade den, som framgår av följande citat ur en opublicerad sockenflora över Sävsjö Vrigstad (Wetter ms 1894): ´Åkrar bland vårsäd och i potatisland ymn. Allmogen försmår ej denna hafresort, emedan den både låter väl berga sig och till följd af de stora borsten skrymmer stort´.

Tillbakagången i Småland tycks ha börjat kring sekelskiftet 1900. I sin ungdom på 1870-talet gjorde Karl Johansson en artlista över hemsocknen, Jönköping Öggestorp, och tog då upp purrhavren som allmän (belägg från 1878 finns i S), men vid återbesök 1919 kunde han inte finna den där (K. Johansson ms). Arten fanns dock livskraftigt kvar in på 1920-talet åtminstone i bygder där äldre odlingsformer fortlevde. I Hylte Femsjö, där purrhavren var vanlig i åkrarna på 1820-talet och 1851 (E. Fries 1825–26, T. M. Fries 1852), kunde Hård (1924) ännu finna den på några få lokaler; det sista fyndet i Femsjö gjordes 1929 vid Svensbo (J. A. Nannfeldt i UPS). Ytterligare en gång noterades den i landskapet: i Värnamo Nydala Karlstorp 1939; då uppfattades den som obeständig eller tillfällig (Hjelmqvist 1958).

Purrhavren är anpassad till ett milt klimat. Inte ens i Danmark ansågs den kunna bestå genom självsådd (Jessen & Lind 1922–23). Det innebär att den liksom klätt Agrostemma githago och råglosta Bromus secalinus var ett utsädesburet ogräs – dess frön följde med grödans vid tröskningen. Huvudorsaken till att den försvann var därför att man övergick till att använda köpt, väl rensat utsäde i stället för att ta undan en del av skörden till nästa års sådd.

Som tillfällig inkomling har purrhavren setts tre gånger i Kalmar Kalmar (se lokalförteckningen).
Purrhavre betecknas som försvunnen på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).