kråkkrassing
Lepidium coronopus
Kråkfot
Kråkkrassing är en gammal medborgare i södra Sveriges flora. Den växer på öppen, trampnött, näringsrik mark i städer och vid gårdar norrut till Bohuslän och Östergötland, men i vår tid är den mycket ovanlig. Permanenta inlandsförekomster saknas troligen numera men har funnits åtminstone i Skåne och i södra och centrala Östergötland (före 1900, Genberg 1992). På Öland har kråkkrassingen varit vanlig (Sterner 1986). Även i Småland verkar arten ha funnits på gator i städerna, nämligen i Jönköping och Gränna, Kalmar Kalmar (känd sedan 1831 men sannolikt försvunnen som bofast redan före 1900) och möjligen Västervik Västervik (1860-talet). Den har även kommit in till hamnar, troligen till stor del med barlast – i Småland i Kalmar Kalmar, Mönsterås Mönsterås och Västervik Västervik. I landskapet sågs arten senast i Mönsterås 1938.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 6 rutor. – Gammal kulturföljeslagare; bofast men numera utgången.
Kråkkrassing betecknas som sårbar på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Kråkkrassing är en gammal medborgare i södra Sveriges flora. Den växer på öppen, trampnött, näringsrik mark i städer och vid gårdar norrut till Bohuslän och Östergötland, men i vår tid är den mycket ovanlig. Permanenta inlandsförekomster saknas troligen numera men har funnits åtminstone i Skåne och i södra och centrala Östergötland (före 1900, Genberg 1992). På Öland har kråkkrassingen varit vanlig (Sterner 1986). Även i Småland verkar arten ha funnits på gator i städerna, nämligen i Jönköping och Gränna, Kalmar Kalmar (känd sedan 1831 men sannolikt försvunnen som bofast redan före 1900) och möjligen Västervik Västervik (1860-talet). Den har även kommit in till hamnar, troligen till stor del med barlast – i Småland i Kalmar Kalmar, Mönsterås Mönsterås och Västervik Västervik. I landskapet sågs arten senast i Mönsterås 1938.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 6 rutor. – Gammal kulturföljeslagare; bofast men numera utgången.
Kråkkrassing betecknas som sårbar på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Uppgiven av Wåhlin (1769) under namnet Cochlearia Coronopus från trakten av Jönköping, där den förekom ´wid ränlar´. Belägg och senare uppgifter från staden saknas.
Lokaler
Samtliga lokalerJönköping Gränna 1880 (V. Andersson i PerBrahe). Jönköping se primäruppgift. Kalmar Kalmar flera belägg, det första från 1852 (C. A. Westerlund i S); ´vid vägar, diken och str. h.o.d.´ (Sjöstrand ms 1831), ´på Malmen och på stadsgatorna´ (Westerlund 1852b); ´ej sällsynt´ (Sjöstrand 1863), på vägen till Karlsberg 1866 (P. Petersson i UPS); Tjärhovet 1921 (Blomgren 1922); Ängö på utstjälpningen 1919 (G. Haglund i S). Mönsterås Mönsterås hamn 1938 (Å. Domeij i OHN). Västervik Västervik 1861 (N. J. W. Scheutz i UPS), 1862 (G. Wikström i UME), 1891 (M. W. Floderus i UPS), 1900 (C. Pleijel i LD OHN och S), 1901 och senare, men ´af Dr. Lund [A. A. W. Lund] under senare år förgäfves eftersökt´ (Pleijel 1916); Lugnet 1861 (G. Wistrand i UPS, C. E. Liljenstolpe i Oge); barlastplatsen 1891 (A. A. W. Lund i S).
Osäkra uppgifter. Oskarshamn Oskarshamn, en kartprick hos Hultén (1950) saknar täckning. Tranås Linderås Råssmäte 1851 (Petersson ms 1852); en kommentar till det herbarium, vars innehåll förtecknas i skriften, antyder att detta innehöll många förfalskningar. Växjö Östra Torsås Askeberga, skräpmark, 1957, 1958 (J. Johannesson i OHN); trots allt nog ändå en av Johannessons inplanteringar.
Osäkra uppgifter. Oskarshamn Oskarshamn, en kartprick hos Hultén (1950) saknar täckning. Tranås Linderås Råssmäte 1851 (Petersson ms 1852); en kommentar till det herbarium, vars innehåll förtecknas i skriften, antyder att detta innehöll många förfalskningar. Växjö Östra Torsås Askeberga, skräpmark, 1957, 1958 (J. Johannesson i OHN); trots allt nog ändå en av Johannessons inplanteringar.