småsnärjmåra
Galium spurium subsp. vaillantii
G. vaillantii; grönblommig snärjmåra
Småsnärjmåra växer liksom snärjmåra G. aparine på frisk till ganska torr jord men förefaller vara mindre näringskrävande. Den är också starkare bunden till odlad jord och uppträder nästan enbart som åker- och trädgårdsogräs. Någon gång kan man finna den på gårdsplaner eller skräpmark men knappast i bryn, lövskog eller på havsstränder (där snärjmåra ofta förekommer).
Småsnärjmåra är numera mindre vanlig än snärjmåra, men förr verkar förhållandet ha varit det omvända (jämför under snärjmåra).
Funnen i 714 rutor; tidigare uppgifter från 100 rutor. I större delen av landskapet ganska vanlig, men i väster ganska sällsynt (längst i nordväst sällsynt). – Gammal kulturföljeslagare.
Småsnärjmåra växer liksom snärjmåra G. aparine på frisk till ganska torr jord men förefaller vara mindre näringskrävande. Den är också starkare bunden till odlad jord och uppträder nästan enbart som åker- och trädgårdsogräs. Någon gång kan man finna den på gårdsplaner eller skräpmark men knappast i bryn, lövskog eller på havsstränder (där snärjmåra ofta förekommer).
Småsnärjmåra är numera mindre vanlig än snärjmåra, men förr verkar förhållandet ha varit det omvända (jämför under snärjmåra).
Funnen i 714 rutor; tidigare uppgifter från 100 rutor. I större delen av landskapet ganska vanlig, men i väster ganska sällsynt (längst i nordväst sällsynt). – Gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Tidigast angiven från Västervik Västrum Västra Eknö (C. J. S. Dahlberger ms 1844). – Först publicerad från Jönköping stadens ´närmaste omgifning´ (K. A. Holmgren 1849). I båda fallen användes namnet G. aparine β infestum.
Variation
Normalt är blommorna blekt grönvita men kan få en skarpare, tydligare grön färg. Former med kromgula blommor har setts på flera ställen i norra delen av Oskarshamn Misterhult (Rühling 1997).
