Ekorrsvingel anses ursprunglig i Skåne och sydöstra Blekinge, där den växer på torr, öppen, helst sandig mark. Dessutom är den inkommen i hamnar och med gräsfrö på åtskilliga platser i landet. Förutom i Dörby samlades arten kring sekelskiftet 1900 i Kalmar och var kanske temporärt bofast där. De småländska lokalernas karaktär är inte känd och det är omöjligt att nu avgöra om den var gammal i området, som Hylander (1953) föreslog.
Första fynd
Utbredning
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 2 rutor. – I brist på bevis för motsatsen betraktad som tillfällig.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Kalmar Dörby se primäruppgifter. Kalmar 1890-talet (K. F. Dusén i GB LD och S under namnet V. myuros, i GB ombestämning A. Melderis 1956, i LD och S av ThK 1983 resp. 1985), 1902 (H. Ström i GB LD och S), 1907 (H. Smith i UPS); Bremerlyckan i närheten av gamla lasarettet 1899 (O. Johansson i LD OHN och S), Bremerlyckan 1902 (J. Ericsson i S).
Osäker uppgift.
Jönköping Gränna Mällby i trädgården 1879 (C. A. Andersson i UPS); troligen en av Anderssons inplanteringar, jämför vit jordrök Fumaria capreolata.