långfibbla
Hieracium tenebricosum
Långfibbla förekommer från Småland norrut till Värmland, Västmanland och Uppland. Den växer oftast i gläntor och bryn i granskog men ibland i tallskog; ej sällan uppträder den i vägskärningar. Förr fanns den ofta i lövrika slåttermarker.
Funnen i 29 rutor; tidigare uppgifter från 26 rutor. Ganska vanlig på höglandet, sällsynt längre österut i norra Småland, saknas i söder. – Ursprunglig.
Funnen i 29 rutor; tidigare uppgifter från 26 rutor. Ganska vanlig på höglandet, sällsynt längre österut i norra Småland, saknas i söder. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast insamlad i mitten av 1800-talet av C. J. Lindeberg i Jönköping Gränna (belägg i LD). – Först publicerad av Dahlstedt (1893) under namnet H. tenebricosum * tenebricosum från Jönköping Gränna (baserat på ett fynd av N. Åkermark och A. Belfrage) och Nässjö Forserum (funnen av K. Johansson).
Variation
En form med ljusare märken och djupare tandade blad är känd från Jönköping Gränna och Vimmerby Pelarne.
Lokaler
Östliga och sydliga lokaler. Eksjö Ingatorp Börsebo 200 m N den norra gården (6F8e 3515), slåtteräng, 2002 (JC). Hultsfred Lönneberga 800 m O Vännersberg (6F5i 1726), vägslänt, 2003 (TmN). Målilla Knästorp (6G3b 0608), näringsrik, artrik, gammal blandskog, 2002 (TmN, belägg i LD); Stubbhult (6G3b 1029), örtrik hagmark, 2003 (TmN). Virserum 100 m V kärret Knicksfloe (6F1g 2731), stenig skogsvägslänt, 2005 (TmN). Vimmerby Pelarne 400 m O Valklev (6F7j), skogsbrant, 1979 (ThK). Rumskulla Norra Kvills nationalpark 1928 (R. Sterner i LD S och UPS; örtrik granskog i V och Ö, Sterner 1929). Västervik Gamleby Fruberget 1935 (E. Almquist i S). Växjö Drev Braås 1879 (G. E. Hyltén-Cavallius i S).
