Strandranunkel brukar tillsammans med bl.a. strandpryl Plantago uniflora och notblomster Lobelia dortmanna bilda en gles vegetation på sandiga eller grusiga, långgrunda sjöstränder från medelvattenlinjen och ner till några decimeters djup. Någon gång, kanske i regel tillfälligt, påträffas den på revlar i åar och bäckar. – Blomningen inträffar när vattnet sjunkit undan så att växten blottlagts.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 599 rutor; tidigare uppgifter från 180 rutor. Ganska vanlig utom i Kalmar län, där arten i stort sett saknas söder om Oskarshamn Döderhult. – Ursprunglig.
Lokaler
Den sydöstligaste lokalen.
Torsås Torsås Ulvasjön på öns NO-sida (3G8a 4810), mineralstrand, sparsamt 1983 (ThK).
Osäkra uppgifter.
Följande uppgifter beror troligen på förväxling med småvuxen ältranunkel R. flammula: Kalmar Arby (Sjöstrand 1863). Kalmar ´på hafsstränder´ (Sjöstrand ms 1831), trakten av Kalmar ´h. o. d.´ (Westerlund 1852b), ´från ... Kalmar ... eger jag den´ (Westerlund ms 1861).
