Stinknäva växer framför allt i gles löv- och blandskog, särskilt på mull- och förnaansamlingar på hällar och block, i bergsskrevor, på klippavsatser samt i rasbranter. Vid havet växer den ofta exponerat, på blockiga stränder och på fågelskär. Arten är dessutom vanlig i odlingslandskapet, där man finner den i rösen, på stenmurar, husgrunder, grusgångar och markvägar samt vid klippor och block i betesmark. Någon gång förekommer den på skräpmark.
Första fynd
Först noterad av Wåhlin (1769) omkring Jönköping Jönköping ´uti berg och stenhögar´.
Bygdenamn och bruk
Variation
Utbredning
Funnen i 1317 rutor; tidigare uppgifter från 283 rutor. Mycket vanlig i större delen av Småland men i väster blott vanlig eller (i sydväst) ganska vanlig. – Ursprunglig.
Lokaler
Vitblommig.
Nybro Kråksmåla Branthult ca 1949 (Nyström ms).
Oskarshamn Misterhult Norra Uvö (6G5j 4746) 1989 (ÅR); Örö, Lillö (6H6b 3225), på block, 1994 (RK).
Uppvidinge Åseda Älmedal (5F7d) 1987 (TmN, belägg i Emdal).
Föregiven strandstinknäva.
Oskarshamn Misterhult Raklen (6G1j 3729), strandsnår, 1991 (ÅR); Ävrö, Gamla Udden (6H3a 1525), blockstrand, 1985 (ÅR, belägg hos JC, !JC). Oskarshamn Homhällan (5G9i 4906), grusig–stenig mark vid strand, 1999 (ÅR); Humlekärrshult (5G9h 4-4-) 1909 (G. Linderoth i OHN).
Västervik Törnsfall 1907 (P. Segerstedt enligt Stenar ms 1950).
