Erigeron canadensis
Kanadabinka härstammar från Nordamerika. I slutet av 1700-talet kom den in i Sverige med barlast; senare har den i hög grad spritts med järnvägstransporter. I Småland var den länge bara känd från Kalmar Kalmar. Därefter kom den till Västervik Västervik 1892 och Oskarshamn Oskarshamn 1912, på båda ställena liksom i Kalmar på barlast. Det första bangårdsfyndet utanför hamnstäderna gjordes i Växjö Bergunda Räppe 1935; först efter 1940 började fynden bli talrika. Numera kan man påträffa den även ganska långt ut på landsbygden.
Arten växer på torr, grusig eller sandig mark med glest växttäcke. Den är vanligast vid hamnar, på stationsområden, banvallar, gator och industritomter samt i gamla grustäkter. På ett par platser har den påträffats på skogsbrandfält.
Funnen i 265 rutor; tidigare uppgifter från 31 rutor. Ojämnt spridd, i de flesta trakter sällsynt men med tätare förekomster vid vissa stora vägar och järnvägar. – Sentida kulturföljeslagare; bofast.