Smålands flora - slokörnbräken

slokörnbräken

Pteridium aquilinum subsp. aquilinum

Slokörnbräken förekommer i Sverige i typisk form på Öland och Gotland, i Skåne och vid Blekinges kust och når sydöstligaste Småland. Den är mer högvuxen än taigaörnbräken och har mjukt överhängande blad. Säkrare kännetecken är dock att bladen är äggrunda i omkrets samt att småflikarna är vinkelrätt utspärrade och starkt håriga på hela undersidan men inte alls på översidan (Karlsson i Jonsell 2000). Underarten växer i samma slags miljöer som taigaörnbräken men är sannolikt mera frostkänslig, bland annat därför att bladen inte vissnar så tidigt på hösten som hos denna.

Första fynd

Förekomsten av två örnbräkenraser i Småland påpekades först av Kraft (1970), som noterade ´den sydliga rasen´ från ´sydöstra Småland upp till Bergkvara [i Torsås Söderåkra]´. Belägg saknas dock och det kan ha rört sig om en mellanform. – Först insamlad 1988 på tre lokaler i Torsås (se lokalförteckningen); i tryck under rubrikens namn i Flora Nordica 1 (Jonsell 2000).

Utbredning

Funnen i 5 rutor; inga tidigare säkra uppgifter. Sällsynt i sydöstra Smålands kusttrakter men sannolikt mera spridd där än vad de få fynden anger; saknas troligen i övrigt. – Ursprunglig.

Lokaler

Belagda uppgifter
Kalmar Halltorp 900 m V Gloen, E22:ans östra ren (4G2e 2000), tallskogsbryn mot väg, 1990 (ThK, belägg i S).
Torsås Gullabo 700 m SV Charlottenborg (4F0j 4106), hyggeskant, 1988 (ThK, belägg i LD). Söderåkra 600 m V Ludensbo (4G0d 2903), torrt sandigt skogsbryn, 1988 (ThK, belägg i LD). Torsås mellan Norra och Mellersta Karsbo (3G8b 4202), vid skogsbilväg, 1988 (ThK, belägg i LD); SO om Väghyltan (3G9c 1203), ägoväg i småskog, 1988 (ThK, belägg i LD).