Hieracium diaphanum
Grov glandelfibbla är lik glandelfibbla men har bredare rosettblad som är bredast vid mitten (ej lansettlikt utdragna), tendens att bilda fler stjälkblad som ej är stjärnhåriga undertill, och grövre glandler på holkskaften. Den är ej känd utanför Småland.
Grov glandelfibbla och glandelfibbla H. pseudodiaphanum hölls isär av de tidiga experterna, men har på senare år ofta behandlats som en art. Skillnaderna är dock så stora att arterna bör upprätthållas.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 4 rutor. Mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Grov glandelfibbla och glandelfibbla H. pseudodiaphanum hölls isär av de tidiga experterna, men har på senare år ofta behandlats som en art. Skillnaderna är dock så stora att arterna bör upprätthållas.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 4 rutor. Mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Första fynd
Hieracium diaphanum beskrevs 1819 av Elias Fries från Nybro Hälleberga (E. Fries 1814–24). Ett belägg från Villköls gästgiveri i Hälleberga från 1818 finns bevarat i UPS.
Lokaler
Samtliga lokalerHylte Femsjö 1851 (T. Fries i S), 1857 (E. P. Fries i GB LD och S), 1859 (O. G. Blomberg I LD), 1862 (N. J. Scheutz i LD), 1869 (I. Lyttkens i LD och S); mellan Bäck och Stora Tranhult 1856 (E. P. Fries i S); Lilla Valshult 1857 (E. P. Fries i GB och S), 1859 (O. G. Blomberg i LD och S), 1861 (I. Lyttkens i S); Vallshult 1830-talet (E. Fries i GB och LD), 1869 (I. Lyttkens i S), 1890 (K. O. E. Stenström i S), Vallshult på tjärbacken 1903 (K. Johansson i S); ´vägen åt Älmås, straxt inan man passerat sommarfäbodarne´ (T. M. Fries 1852). Nybro Hälleberga se primäruppgifter.