Kallgräs växer bland vitmossor på fattigmyrarnas mjukmattor, särskilt ofta på gungflyn vid gölar. Där brukar den stå i kanten alldeles ute vid vattnet; ofta finns det endast några blad men inga blomställningar. Den går ändå lätt att känna igen: de trubbiga bladen har ett hål (en vattenpor) i spetsen och har en märklig brungrön färg. Drar man upp växten framträder en ganska stark klorlukt. Ibland växer arten i laggar och kärrdråg. Den kan då täcka större ytor och brukar blomma rikare.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 507 rutor; tidigare uppgifter från 165 rutor. Ganska vanlig i stora delar av Småland men ganska sällsynt i södra tredjedelen och sällsynt längst i sydost; saknas vid kusten. Troligen överallt något förbisedd. – Ursprunglig.
Lokaler
Lokaler i sydost.
Kalmar Karlslunda 100 m VNV och 250 m V Hammarlund (4G4a 3214, 3112), litet gungfly resp. gungflygöl, 1980-talet (båda PH); Hundshyltan 1250 m SO punkt 88,2 (4G3a 1545), extremfattigkärr, 1985 (PH); 600 m SSO till SO Mjödehult (4G3b 1113), källpräglat kärr, 1986 (PH).
Nybro Kristvalla 100 m N Maltebo damm (4G9d 0305), kärr, 1985 (GS BE), mycket riklig 2006 (CrA). Oskar 550 m VNV Gåragöl gård (i Mortorp; 4G5a 1542), gungflygöl, 1988 (PH), 2004 (CrA).
Torsås Gullabo Karsjö 1888 (A. Andersson i OHN).
Osäkra uppgifter. Kalmar Kalmar tämligen allmän (Westerlund 1852b); orimligt.