klådris
Myricaria germanica
Mer information om arten
Klådriset är ursprungligt på sjö- och älvstränder i Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Arten växer på grusig, tidvis vattendränkt mark och är mycket konkurrenskänslig. Den har slagit till på en rad kulturskapade lokaler i södra och mellersta Sverige men har i regel försvunnit igen när vegetationen slutit sig. Fröna har pensel och sprids uppenbarligen bra med vinden.
Det är inte troligt att klådriset var ursprungligt vid Solaren. Sjön sänktes 1919–20 och då blottlades den sandmark där arten kom att växa. Där har även smalfräken Equisetum variegatum blivit funnen, en annan art som på södra Götalands fastland bara är känd från kulturskapad, öppen, fuktig mark. Lokalen har en unik vattenregim som har medfört att igenväxningen går långsamt. Av klådris fanns 1979 ca 25 gamla buskar, som dock hade skadats svårt av ovanligt långvariga högvatten. Enligt meddelande från BD till ThK var arten utgången i början av 90-talet.
Klådriset betecknas som starkt hotat på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från samma ruta. – Klådriset har funnits på sin småländska lokal i minst ca 30 och högst ca 70 år. Det är inte säkerställt att någon förökning ägt rum – de buskar som fanns 1971 kan ha varit de som primärt koloniserade. Arten bör därför betraktas som tillfällig men var säkert spontant inkommen.

Första fynd

Klådris är känt från en enda lokal i Småland, Vimmerby Djursdala nordvästra stranden av sjön Solaren (7G1b 0217). Arten insamlades där 1957 (N. Johansson i GB LD och UPS) och torde ha upptäckts obetydligt tidigare av geologen Gunnel Linnman. Lokalen omnämndes först i tryck av Gillner (1971) och beskrevs utförligt av Danielsson (1980).