skörbjuggsört
Cochlearia officinalis
Skörbjuggsört är en vanlig havsstrandsväxt på Skandinaviens västkust ända upp till Norges nordkust. I Östersjön är arten däremot ovanlig och har sin nordgräns i Småland. Den anträffas hos oss dels på havsstrandängar helt nära vattnet, dels på blockiga eller steniga stränder, där man inte sällan finner den inkrupen vid basen av större block. – Förr odlades arten som vitaminkälla och den har uppträtt som tillfälligt förvildad i Växjö Växjö (detaljer nedan).
Materialet från Östersjön är heterogent och svårbedömt. Sterner (1933) publicerade engelsk skörbjuggsört från smålandskusten, men med reservation för att den inte var fullt typisk. Dittills hade man endast räknat med vanlig skörbjuggsört i landskapet (utöver dansk skörbjuggsört). Det finns belägg för alla Sterners lokaler för engelsk skörbjuggsört i S. På samtliga lokaler utom en (Oskarshamn Döderhult Duvegrundet) har Sterner även noterat (och ibland samlat) vad han ansåg vara typisk C. officinalis.
Ett av Sterners anglica-belägg har den ryska specialisten E. Pobedimova år 1967 bestämt till hybriden mellan engelsk och vanlig skörbjuggsört, och till denna hybrid har hon även fört ett par av Sterners belägg för vanlig skörbjuggsört. De flesta arken har Pobedimova dock lämnat utan påskrift (trots att de bör ha funnits på plats vid hennes besök).
År 2006 reviderade den norska Cochlearia-experten Inger Nordal materialet i Riksmuseet. Hon fann att vanlig skörbjuggsört inte förekommer i typisk form öster om sydvästra Skåne; det som finns i Blekinge och Småland klassificerade hon som engelsk skörbjuggsört eller mellanformer (kanske hybrider) med tydliga drag av denna.
En detaljerad utredning är påkallad. Här redovisas arten kollektivt, vilket är nödvändigt även av den anledningen, att experterna bara granskat en mindre del av det material som finns.
Funnen i 16 rutor; tidigare uppgifter från 15 rutor. Sällsynt, i nutid endast vid kustens mellersta del. – Ursprunglig.
Engelsk skörbjuggsört betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Materialet från Östersjön är heterogent och svårbedömt. Sterner (1933) publicerade engelsk skörbjuggsört från smålandskusten, men med reservation för att den inte var fullt typisk. Dittills hade man endast räknat med vanlig skörbjuggsört i landskapet (utöver dansk skörbjuggsört). Det finns belägg för alla Sterners lokaler för engelsk skörbjuggsört i S. På samtliga lokaler utom en (Oskarshamn Döderhult Duvegrundet) har Sterner även noterat (och ibland samlat) vad han ansåg vara typisk C. officinalis.
Ett av Sterners anglica-belägg har den ryska specialisten E. Pobedimova år 1967 bestämt till hybriden mellan engelsk och vanlig skörbjuggsört, och till denna hybrid har hon även fört ett par av Sterners belägg för vanlig skörbjuggsört. De flesta arken har Pobedimova dock lämnat utan påskrift (trots att de bör ha funnits på plats vid hennes besök).
År 2006 reviderade den norska Cochlearia-experten Inger Nordal materialet i Riksmuseet. Hon fann att vanlig skörbjuggsört inte förekommer i typisk form öster om sydvästra Skåne; det som finns i Blekinge och Småland klassificerade hon som engelsk skörbjuggsört eller mellanformer (kanske hybrider) med tydliga drag av denna.
En detaljerad utredning är påkallad. Här redovisas arten kollektivt, vilket är nödvändigt även av den anledningen, att experterna bara granskat en mindre del av det material som finns.
Funnen i 16 rutor; tidigare uppgifter från 15 rutor. Sällsynt, i nutid endast vid kustens mellersta del. – Ursprunglig.
Engelsk skörbjuggsört betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Först publicerad av Holmberger (1779) från Oskarshamn Döderhult och Misterhult: ´Wäxer i så stor mängd på större och mindre Rödskär, Måseskär och Uttergryts Holmarne, at flere fjerdingar frö ... derifrån kunna samlas´.
Variation
Arten representeras i Sverige av två underarter. Vanlig skörbjuggsört ssp. officinalis har nästan klotrunda skidor och njurformiga basalblad. Engelsk skörbjuggsört ssp. anglica finns i typisk form i Skåne och Blekinge och har större blommor, större och mera äggformiga skidor samt äggrunda eller avlånga basalblad.
Lokaler
Samtliga lokalerKalmar Kalmar Jutnabben (Ahlquist enligt Sjöstrand ms 1831), ´fordom´ (Sjöstrand 1863); Stensö 1866 (A. W. Thorén i S, !ThK, ssp. anglica enligt I. Nordal 2006), 1942–43 (T. Sundin enligt Sterner ms 1); Svinö 200 m VNV till V den nordöstra udden (4G6h 4102), strandäng, 1991 (CrA, !ThK); Svinö skans (4G6g 3-4-), havsstrand, 2000 (SD, belägg i OHN); Södra Skallö, västra stranden (4G6h 3215), strandklapper, 1 stort ex 2005 (CrA). Ryssby holme utanför Fågeludden 1919 (R. Sterner i UPS); 300 m V Gilleholm (4G8i 3804) 1985 (CM); 400 m N Gilleholm (4G8i 4107) 1985 (CM, belägg i LD); Lilla Rocknegrund (5G0h 0649), strandäng, 1992 (SmS); Lilla Rocknekalven (Sterner 1933); Lindö, NV om boningshuset (4G9h 1-3-), strand, 2000 (SD, belägg i OHN); Långskär (5G0i 3-1-), obetad ö, 1989 (SmS); Revsudden (Westerlund 1852b); Ryggås [Ryggåsgrundet, Rögåsgrundet] (Sterner 1933, dels anglica, dels officinalis; belägg av den förra från 1930 i GB LD och S, i S ombestämd till C. anglica × officinalis av E. Pobedimova 1967); litet skär 100 m ONO Ryggås (Sterner 1933); Skäggenäs flerstädes ymnig (Sjöstrand 1863); Stora Millgrund (Sterner 1933, dels anglica, dels officinalis, belägg av den förra från 1928 i S); Stora Rocknekalven i söder (Sterner 1933), Staffeskär (Sterner 1933, dels anglica, dels officinalis, belägg från 1929 av den förra i LD och S [´holme utanför Stackö´]); Stånggrundet (Sterner 1933, dels anglica, dels officinalis, belägg av den förra från 1930 i S); Örsuddens O-sida (4G9i 2305), strand, 1986 (CM, belägg från 1993 i LD, !ThK). Mönsterås Mönsterås Måsskär (5G3i 3-2-), 1987 (SwJ); Svartingsskär (Domeij 1948). Ålem Pataholm, Fågelsången 1919 (H. Bruun i UME, !ThK). Oskarshamn Döderhult Duvegrundet 1928 (Stener 1933, otypisk anglica, belägg från 1928 i S [´skär V om Littlö´]); Fittjö (6G0j 4515), blockstrand, 1983 (ÅR, belägg i LD); Furö (Sterner 1933), Furö (6G0j 0745, 0844) 1978 resp. 1976 (ÅR), Furö vid Österhamn (6G0j 0744) 1992 (RK), 2000 (ÅR); Furö, Södra Ö (6G0j 0742), strandäng, 1984 (ÅR); Lillön [=Littlön], sparsamt (Sjöstrand 1863); Runnö (Domeij 1948); Runnö Rödskär (5G8j 0215), blockstrand, 1981 (ÅR); Stora och Lilla Rödskär vid Virbo (P. Holmberger 1779), Stora Rödskär 1929 (Sterner 1933, otypisk anglica, officinalis, belägg av den förra i S, av den senare i LD och S, officinalis-belägget i S ombestämd till C. anglica × officinalis av E. Pobedimova 1967); Storö Sörö (5G8i 0814), blockstrand, 1976 (ÅR); litet skär 200 m NV Sörehällar (Sterner 1933); Uttergrytsholmarna (P. Holmberger 1779); Örbåden (6H0a 0901), blockstrand, 1981 (ÅR). Misterhult Ekö (6G1j 1818, 1515) 1976 resp. 1983 (ÅR, belägg från 1983 i LD); Eköhamnsholmen (6G1j 1115), strandäng, 1978 (ÅR); Kingarö (6G1j 2115, 2317) 1978 (ÅR); Lökö (6H2a 2401), strandäng, 1978 (ÅR); Virbo Måseskär (P. Holmberger 1779); Lilla Måsskär 1929 (R. Sterner i S som C. officinalis, ombestämd till C. anglica × officinalis av E. Pobedimova 1967); skär N om Raklen (Sterner 1933); Stora Hagudden 1400 m SV Sandvik (6G2j 0136), strandäng, 1990 (I. Asp, belägg i OHN, !ÅR); 75 m S Stora Tjyvskärs ostspets (6G1j 2025) (Sterner 1933, dels anglica, dels officinalis; belägg utan artnamn i S). Oskarshamn Stora Äggholmen (5G9i 3314), klippstrand, 1994 (ÅR); Tolkhällarna (5G9i 0326), klippstrand, 1988 (ÅR). Torsås Söderåkra Gata 1940-talet (Nyström ms). Västervik Västervik utan år (S. Murbeck i LD), 1913 (E. Jäderholm i Norrk); nedanför Västervik, masstals, 1800-talets början (Liljeblad enligt Wallman ms 1); Gränsö (Scheutz 1863). Växjö Växjö O om apoteksträdgården 1811 (Forsander ms 1811; troligen förvildad, hos Forsander ms 1809b uppgiven som ´planterad uti Apiarii Trädgård´).
Osäkra uppgifter. Oskarshamn Misterhult Misterhults norra skärgårdsreservat 1974 (Skoog 1975, 1926 under namnet skörbjuggsört; troligen avses dansk skörbjuggsört, som ej upptas i rapporten; Örö 1867 (Edmark ms 1869); troligen felbestämning; belägg saknas och Edmarks följeslagare, J. P. Gustafsson, har samtidigt insamlat dansk skörbjuggsört C. danica därifrån (belägg i LD). Västervik Lofta nära Hasselby 1830 (Cederschöld ms 1831); osäker i brist på belägg. Törnsfall torpet Stensnäs 1862 (C. E. Liljenstolpe i Oge); osäker, Stenar noterade ´är måhända C. danica?´
Osäkra uppgifter. Oskarshamn Misterhult Misterhults norra skärgårdsreservat 1974 (Skoog 1975, 1926 under namnet skörbjuggsört; troligen avses dansk skörbjuggsört, som ej upptas i rapporten; Örö 1867 (Edmark ms 1869); troligen felbestämning; belägg saknas och Edmarks följeslagare, J. P. Gustafsson, har samtidigt insamlat dansk skörbjuggsört C. danica därifrån (belägg i LD). Västervik Lofta nära Hasselby 1830 (Cederschöld ms 1831); osäker i brist på belägg. Törnsfall torpet Stensnäs 1862 (C. E. Liljenstolpe i Oge); osäker, Stenar noterade ´är måhända C. danica?´
