sydkråkbär
Empetrum nigrum subsp. nigrum
Sydkråkbär växer ofta tillsammans med ljung Calluna vulgaris, skvattram Rhododendron tomentosum och odon Vaccinium uliginosum i tallmossar, myrkanter och fattigkärr, i risiga, talldominerade sumpskogar samt i fastmarkskanten av gungflyn vid skogstjärnar och gölar. Dessutom förekommer det på torr, sur och näringsfattig mark i lingon- eller lavtallskog på hällmark eller på grus, sand eller stenig, grov morän. Växten kan även ses i näringsfattiga hagmarker och var förr ett karakteristiskt inslag på ljunghedarna. Den är relativt ljuskrävande och blommar dåligt på de skuggigaste lokalerna.
Funnen i 1083 rutor; tidigare uppgifter från 233 rutor. Mycket vanlig utom i landskapets östra fjärdedel, där den är ganska sällsynt eller sällsynt. – Ursprunglig.
Funnen i 1083 rutor; tidigare uppgifter från 233 rutor. Mycket vanlig utom i landskapets östra fjärdedel, där den är ganska sällsynt eller sällsynt. – Ursprunglig.
Första fynd
Omnämnd, men utan lokal, från Småland i en tidig handskrift av Linné (ms 1728) under namnet Empetrum montanum fructo nigro. Först publicerad i Öländska Resa (Linné 1745b), sedd 1741 på färden mellan Växjö Växjö och Älmhult Stenbrohult: ´skogarna voro hela vägen av tall, gran, en, ljung, blåbär, mjölon, kråkris, vilka alla stå vinter och sommar gröna.´
