gyllenbjörnbär
Rubus aureolus
Mer information om arten

Gyllenbjörnbär står nära spetsbjörnbär R. gothicus, som inte skildes ut klart förrän av Neuman & Ahlfvengren (1901). Under hela 1800-talet använde man alltså namnet R. nemorosus för båda arterna, men efter 1901 oftast bara för gyllenbjörnbär. Man måste därför vara försiktig när man tolkar litteraturuppgifter om R. nemorosus. – Gyllenbjörnbär och spetsbjörnbär är ganska distinkta då man ser dem i fält, men illa samlat herbariematerial blir lätt felbedömt. De specialister som senast publicerade en revision av gruppen lät först gyllenbjörnbär omfatta ett antal former som avvek från det som ursprungligen avsågs. Den utbredningskarta för gyllenbjörnbär som publicerades av Martensen & Pedersen (1987) fick därför revideras några år senare (Pedersen & Martensen 1993); bland annat försvann då många markeringar i sydöstra Småland.

Gyllenbjörnbär tillhör den svenska östkusten: den sydligaste lokalen ligger i Kalmar Hagby i sydöstra Småland och de nordligaste i södra Uppland. Utanför detta område finns bara en känd lokal (på Åland).

Första fynd

Det vi nu kallar gyllenbjörnbär publicerades först av Arrhenius (1839) under namnet R. nemorosus från Oskarshamn Misterhult Tjustgöl och fem andra lokaler. Exemplar som insamlats av Arrhenius (utan år) i Misterhult distribuerades i Elias Fries’ Herbarium Normale VI, som utkom 1840. Ark av detta exsickatnummer finns i GB LD S och UPS och utgör typmaterial för arten. Från de andra platserna Arrhenius nämnde finns inga dåtida belägg, och man kan därför inte vara helt säker på att gyllenbjörnbär avsågs i de fallen. – Sitt nu gällande vetenskapliga namn fick arten av Allander (1941); namnet R. nemorosus tillhör nämligen en mellaneuropeisk art, som når södra Jylland men inte är funnen i Sverige.

Utbredning

Funnen i 61 rutor; tidigare uppgifter från 56 rutor. Kartan grundas på belägg, fältanteckningar av ÅR, TsB och GW och opublicerade uppgifter av C. E. Gustafsson (ms 1923). Utbredningen är fragmentariskt känd; arten är troligen ganska vanlig i mellersta och norra Kalmar läns yttre delar men blir ovanlig i höjd med Kalmar. Den går sannolikt längre in i landet än vad kartan visar. – Ursprunglig.

Lokaler

De sydligaste lokalerna.
Kalmar Dörby Boholmarna, Boholmsvägens Ö kant nära Ejderstigen (4G6g 0301), vägkant, 2005 (TsB); Boholmarna, Boholmsvägen–Sillaskärsvägen (4G6g 0202), vägkant, 2003 (GW TsB); Boholmarna, 20 m N bron till Styrsö (4G6g 0102), snår nära vägen och stranden, 2003 (GW TsB); 1,25 km NO kyrkan, vid väg Dörby–Kläckeberga, 1960 (A. Oredsson och A. Strid i LD, bestämning H. O. Martensen 1990). Hagby Holmskvarn vid vägskälet (4G3e 4715), vägkant, 2004 (TsB GW); 300 m SSV kyrkan (4G3e 4427), fältkant, 2004 (TsB GW). Hossmo 350 m V till VNV Lilla Binga (4G5f 2609), vägkant, 2005 (TsB); ca 50 m in på vägen söderut från Lilla Binga (4G5f 2511), vägkant, 2005 (TsB); S om vägen strax V om Långöns landförbindelse (4G5f 1117), snår intill vägen, 2005 (TsB). Ljungby Bottorp just O om fyrvägskorsningen (4G4e 4247), vägkant, 2004 (TsB GW); 1 km V Bottorps hamn (4G4f 4001), vägkant, 2004 (TsB GW).

I Jönköpings län. 
Eksjö Hässleby 1 km ONO kyrkan (6F7h 3409), tidigare virkesupplag till den nedlagda sulfitfabriken i Mariannelund, 1993 (A. Oredsson och W. Lund i LD, osignerad bestämning A. Oredsson).

Osäkra uppgifter.
Material från följande lokaler i Emmaboda har bestämts av specialister, men namnsättningen övertygar inte och förekomsterna borde granskas på nytt. Emmaboda gamla soptipp (4F5h 4103), skräpmark, 1986 (ThK, belägg i LD, bestämda av H. O. Martensen & A. Pedersen 1986). Vissefjärda Bläsemåla, S om avtaget till Fåglasjö (4F3f 1443), dike på vägens västra sida, 1983 (ThK, belägg i LD, bestämning H. E. Weber 1983, bekräftad av H. O. Martensen och A. Pedersen 1986), 1992 (ThK, belägg i S, bestämning A. Pedersen 1993); Sutaremåla, 75 m O den västra gården (4F2g 4913), vägren, 1981 (belägg i LD, bestämning H. E. Weber 1983, bekräftad av H. O. Martensen och A. Pedersen 1986), 1992 (ThK, belägg i S, bestämning A. Pedersen 1993).

Några sydliga och västliga uppgifter stöds inte av belägg och behöver verifieras. 
Högsby Fagerhult Björkshult (Sterner 1954 under namnet R. aureolus). Kalmar Kläckeberga Värsnäs. Ljungby vid landsvägen N om Dansbo. (Alla R. Sterner enligt Sterner ms 2 under namnet R. nemorosus.) Nybro Bäckebo Stora Boksryd. Kråksmåla Uvanäs. (Båda Sterner 1954 under namnet R. aureolus.)
Ett belägg av gyllenbjörnbär från Sävsjö Vrigstad Nya Möbelfabriken 1921 (L. M. Neuman i LD under namnet R. divergens, ombestämning A. Pedersen) måste vara feletiketterat; namnet R. divergens (nu hårbjörnbär R. camptostachys) myntades av Neuman själv och arten är lätt att skilja från gyllenbjörnbär. Förmodligen var björnbäret inplanterat, jämför under R. glauciformis!

karta