finnoxel
Sorbus hybrida
Finnoxel växer spontant bara i Norden. Den har sin största utbredning i Norge, där den går norrut till Nordland; i Finland finns den bara i övärlden i sydväst. En förekomst på Bornholm räknas också som naturlig. I Sverige är arten inskränkt till nordligaste Bohuslän, Gotland och Stockholms läns skärgård. Den odlas och förvildas också.
Första fynd
Först uppgiven av Hartman (1870) från Växjö Öjaby Lunnaby med referens till N. J. Scheutz. Denne har inte själv publicerat uppgiften, men enligt en notering som han gjort i ett exemplar av sin egen flora (Scheutz ms) går den tillbaka på J. Forsander. Man får anta att det har gällt en förvildad förekomst. Belägg från Lunnaby har samlats 1875 (M. von Schantz i UPS), 1879 (C. O. U. Montelin i LD och UPS) och 1894 (E. Köhler och O. Köhler i GB och LD) samt 1914 (´Lundby´), 1918 och 1920 (A. S. Trolander i LD).
Utbredning
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. – Kvarstående eller tillfälligt förvildad.
Lokaler
Jönköping Ljungarum 400 och 600 m SO Hovslätts järnvägsstation (7E0a 2000, 2002) 1980 (S. Pettersson).
Västervik Västervik 400 m V Karstorp (7G0j 2737), jordtipp, 2001 (RK, belägg i OHN); gamla kyrkogårdsbacken (7G0j 2145), vägkant, 80 cm hög 2005 (RK, belägg i OHN).
Växjö Öjaby se primäruppgifter.