Harklöver växer på torr, grusig eller sandig, glest bevuxen jord. Den ses oftast på starkt kulturpåverkad mark som grustag, skärningar, vägkanter, ödeåkrar, industriområden och gårdsplaner, och den är en karaktärsväxt för bangårdar och järnvägsvallar. Dessutom är arten vanlig på hällar och i klippterräng liksom på grusåsar och gruskullar, framför allt i fläckar med gles vegetation.
Första fynd
Först noterad av Wåhlin (1769) omkring Jönköping Jönköping ´uti ängar´.
Bygdenamn och bruk
hartassar (Törnsfall, Blackstad; Bruce ms 2), haraväxt (Göteryd; Vide 1966); kattballer (Vimmerby, Högsby, Hultsfred, Blackstad, Hjorted, Västervik; ”balle” = testikel; Vide 1966, Bruce ms 2); noppor (Scheutz ms).
Utbredning
Funnen i 1137 rutor; tidigare uppgifter från 265 rutor. Vanlig i större delen av Småland (mycket vanlig i öster och nordost) men sällsynt längst i väster, i södra delen av höglandet och i östra fattigmarksområdet. – Gammal kulturföljeslagare.
