stickelfrö
Lappula deflexa
Stickelfrö är nordlig och har en spridd förekomst i Norrland (främst i fjällens närhet) och nordvästra Dalarna. Den småländska lokalgruppen utgör alltså en mycket avlägsen sydlig utpost. Arten växer här på två punkter i vittringsmaterialet i en skiffrig rasbrant. Den klassiska förekomsten har alltid varit sparsam, ca 1910 dock ´åtskilliga stora vackra´, men ca 1915 ´blott ett par små förkrympta individ´ (Nordenstam ms 1919); 1975 fanns ´ca 10 eller mer blommande ex. Flertalet småplantor´ (RC hos Nilsson & Gustafsson ms). Efter ett stort ras i mitten av 1990-talet har individantalet varit mycket lågt, mellan 0 och 5 ex. På en plats något längre söderut i samma brant fanns 1 ex 2004 och 5 ex 2005 (G. Bladh).
Arten är ett- eller tvåårig vilket förklarar att antalet exemplar kan variera mellan åren. Det verkar dock som om beståndet är på väg att försvinna. Anledningen till detta är inte känd.
Funnen i 1 ruta; känd från samma lokal sedan länge. – Ursprunglig.
Stickelfröet finns på den nationella rödlistan och betecknas som sårbart (Gärdenfors 2005).
Arten är ett- eller tvåårig vilket förklarar att antalet exemplar kan variera mellan åren. Det verkar dock som om beståndet är på väg att försvinna. Anledningen till detta är inte känd.
Funnen i 1 ruta; känd från samma lokal sedan länge. – Ursprunglig.
Stickelfröet finns på den nationella rödlistan och betecknas som sårbart (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Först funnen i juni 1865 av J. W. Zetterstedt ´på den bergarm som löper söderut från Tabergs södra ände´ och publicerad samma år (Zetterstedt 1865) under namnet Echinospermum deflexum. Belägg från fyndåret finns i S; arten blev även samlad 1866 (LD, S), 1880 (S), 1896 (LD, PerBrahe) och 1948 (LD). – Förekomsten, Jönköping Månsarp Kåperyd (6D9j), existerar ännu.