lundgamander
Teucrium scorodonia
Engelsk gamander
Lundgamander är en flerårig, högvuxen mellaneuropeisk art. Till Sverige har den införts på olika sätt; de småländska lokalerna beror på import av stormfällt timmer från Tyskland i mitten av 1970-talet (Oredsson 1992a, 1998). På Lucerna har lundgamandern sällskap med tio införda björnbärsarter och klängnunneört Ceratocapnos claviculata, vid Götafors finns även klängnunneört, fältmartorn Eryngium campestre och nålginst Genista anglica.
Funnen i 2 rutor; inga tidigare uppgifter. – Inkommen; tills vidare att betrakta som tillfällig.
Lundgamander är en flerårig, högvuxen mellaneuropeisk art. Till Sverige har den införts på olika sätt; de småländska lokalerna beror på import av stormfällt timmer från Tyskland i mitten av 1970-talet (Oredsson 1992a, 1998). På Lucerna har lundgamandern sällskap med tio införda björnbärsarter och klängnunneört Ceratocapnos claviculata, vid Götafors finns även klängnunneört, fältmartorn Eryngium campestre och nålginst Genista anglica.
Funnen i 2 rutor; inga tidigare uppgifter. – Inkommen; tills vidare att betrakta som tillfällig.
Första fynd
Först funnen 1992 av Anita Lindh och Roger Karlsson i Västervik Västervik på Lucerna 300 m SO reningsverket (7H0a 3116), torr morän (belägg i LD, !ThK), 1993 (AxL, belägg i OHN), 2004 (RK, belägg i OHN), 2005 (MgE). – Först publicerad av R. Karlsson (1992a, b).
Lokaler
Samtliga lokaler. Oskarshamn Döderhult 600 m SV Knipefloe (5G8h 1433), gammalt timmerupplag, 1992 (A. Oredsson & S: Lithner; belägg hos Oredsson). Vaggeryd Byarum Götafors industriområde (6D4j 4836), skräpmark vid gammalt virkesupplag, 1995 och 1996 (H. Boberg), lokalen förstörd ca 2000 (H. Boberg); flyttad från originalstället till 6D5j 0035, där sedd 1999, 2003 och 2004 (HT). Västervik Västervik se primäruppgifter.