solros
Helianthus annuus
Solros är ursprunglig i Nordamerika. I Sverige odlas den främst som prydnadsväxt, men på senare år även fältmässigt som oljeväxt och till fågelfrö. Dessutom importeras stora mängder solrosfrö till kraftfoder och fågelmat. Från Småland är solrosen dokumenterad som odlad redan 1732 (prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult; Linné ms 1732 under namnet Solsequium multiflorum, flore nutante, på svenska Sohl blomma). – De flesta småländska fynd av vildväxande solros har gjorts i trädgårdar eller på jordhögar, grusplaner och tippar; de härstammar från utfodring av fåglar eller odling av arten som prydnadsväxt. Solrosor kan även påträffas på renar till större vägar samt på havsstränder, kanske till följd av spill från transporter.
Funnen i 177 rutor; tidigare uppgifter från 5 rutor. Fynden är regellöst fördelade. – Tillfälligt förvildad.
Funnen i 177 rutor; tidigare uppgifter från 5 rutor. Fynden är regellöst fördelade. – Tillfälligt förvildad.
Första fynd
Tidigast insamlad 1896 av H. Pettersson i Västervik Västervik belägg i Vvik). – Först publicerad från Kalmar Kalmar Barlastholmen och Fredriksskans (Snell 1929); i OHN finns belägg från den förra platsen 1925 och 1926, från den senare 1924.
Bygdenamn och bruk
solvända (Dalhem, Högsby), solvändare (några socknar i väster); Vide 1966.
Variation
Diverse former odlas och har påträffats förvildade, t.ex. en form med röda strålblommor och dvärgvuxna former. Inkomlingar i hamnar har ibland mycket små korgar och kan vara svåra att känna igen. De mycket breda holkfjällen brukar dock vara en god skiljekaraktär mot närstående arter.
Lokaler
Tidigare uppgifter. Jönköping Gränna Gyllene Uttern (Gillis Andersson ms 1967). Kalmar Kalmar se primäruppgifter. Nässjö Nässjö 3 lokaler, förvildad (Haglund ms). Värnamo Värnamo Nöbbeleds mosse, rötslam, 1960-talet (Malmer 1974). Västervik Västervik se primäruppgifter; Strömsholmen, skräpmark, 2 ex 1969 (E. Almquist ms)