klöversnärja
Cuscuta epithymum var. trifolii
C. epithymum ssp. trifolii
Klöversnärja anses ha sitt ursprung i Medelhavsområdet. Från och med mitten av 1800-talet spreds den till Sverige med vallfrö, framför allt rödklöver men även alsikeklöver och blålusern (Witte 1936). Redan i början av 1900-talet var den dock på tillbakagång som vallogräs (Hård 1924). Den viktigaste anledningen var den förbättrade frörensningen.
På de flesta ställen i landet har klöversnärjan endast uppträtt tillfälligt, men under 1930-talet var den etablerad i centrala Östergötland och spreds därifrån med svenskproducerat utsäde, särskilt timotej Phleum pratense och alsikeklöver Trifolium hybridum (Witte 1936). Kanske har växten haft en liknande permanent förekomst i trakten av Västervik. Kartan visar nämligen en anmärkningsvärd koncentration av uppgifter till detta område, och här uppträdde den som ogräs i klövervallar ännu under inventeringen (se lokalförteckningen). – Ett par aktuella förekomster i bryn och vägkanter har tolkats som relikter från tidigare vallodling.
Funnen i 4 rutor; tidigare uppgifter från 52 rutor. – Inkommen i sen tid men nu försvinnande.
Klöversnärja anses ha sitt ursprung i Medelhavsområdet. Från och med mitten av 1800-talet spreds den till Sverige med vallfrö, framför allt rödklöver men även alsikeklöver och blålusern (Witte 1936). Redan i början av 1900-talet var den dock på tillbakagång som vallogräs (Hård 1924). Den viktigaste anledningen var den förbättrade frörensningen.
På de flesta ställen i landet har klöversnärjan endast uppträtt tillfälligt, men under 1930-talet var den etablerad i centrala Östergötland och spreds därifrån med svenskproducerat utsäde, särskilt timotej Phleum pratense och alsikeklöver Trifolium hybridum (Witte 1936). Kanske har växten haft en liknande permanent förekomst i trakten av Västervik. Kartan visar nämligen en anmärkningsvärd koncentration av uppgifter till detta område, och här uppträdde den som ogräs i klövervallar ännu under inventeringen (se lokalförteckningen). – Ett par aktuella förekomster i bryn och vägkanter har tolkats som relikter från tidigare vallodling.
Funnen i 4 rutor; tidigare uppgifter från 52 rutor. – Inkommen i sen tid men nu försvinnande.
Första fynd
Tidigast funnen 1855 i Vimmerby Vimmerby ´på en klöfveråker i Tunagatan midtför smedjan´ (C. L. S. Lund ms 1855); belägg från Vimmerby 1856 utan närmare lokal (A. A. W. Lund i S). Först publicerad av Scheutz (1857) från denna lokal samt från Kalmar Kalmar; den senare uppgiften kom från D. G. Petersson. – Alla uppgifter gavs under namnet Cuscuta Trifolii.
Lokaler
Aktuella uppgifter. Jönköping Hakarp ´utkanten av Huskvarna´ 1978 (Bernström 1979) = Bråneryd (7E1b 1447), gräsbacke, 1991 (RgL), på gullris och gulmåra 1997 (K. Petersson m.fl. 1997), 2001 (HT, belägg i S), rikligt 2005 (RgL MgE). Västervik Loftahammar 400 m O Snörum, i korsningen mellan allmänna vägen och diket (7H5a 0-0-), dikesslänt, på klöver, 1988 (BD, belägg i Vvik); 900 m V Österlund (7H5a 2320), skogsbryn mot åker, på skogsklöver Trifolium medium, 1988 (BD, belägg i Vvik). Västervik Segersgärde (7G2i), klövervall, riklig 1986 (SvH, !BD). Västra Ed 200 m N Lilla Björka (7G6g 2948), klövervall, 1989 (SR, belägg i OHN, !ThK).
