Smålands flora - trädgårdsstormhatt

trädgårdsstormhatt

Aconitum × stoerkianum

A. ×bicolor, A. ×cammarum

Trädgårdsstormhatt är en i kultur uppkommen hybrid mellan äkta stormhatt A. napellus och A. variegatum, en annan mellaneuropeisk art. Den är frösteril och för sin fortlevnad helt beroende av vegetativ förökning via nya rotknölar som bildas från stambasen. Trots detta är den utomordentligt seglivad och dröjer kvar mycket länge vid gammal bebyggelse, på torpplatser och i vägkanter. Den står kvar även i sluten skog men blommar där sparsamt eller inte alls. Sekundärt uppträder den på utkast och tippar.

I Sverige skildes trädgårdsstormhatt ut från äkta stormhatt A. napellus först av Elias Fries (1823, 1828), och även långt senare har trädgårdsstormhatten ofta fått gå under namnet A. napellus. Under inventeringen har däremot de båda stormhattarna hållits isär och alla uppgifter om A. napellus har kontrollerats. Trädgårdsstormhatten visade sig vara totalt dominerande. Med ett undantag (se Osäkra uppgifter under föregående art) hör också allt äldre herbariematerial till trädgårdsstormhatt.
Både trädgårdsstormhatt och äkta stormhatt har odlats i landet åtminstone sedan 1700-talet och troligen sedan medeltiden. I småländsk odling är stormhatt känd från tidigt 1700-tal, då den fanns i trädgården vid Linnés barndomshem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Aconitum coeruleum, på svenska stormhatt eller monckemössa). Enligt Scheutz (1864) var trädgårdsstormhatt ofta odlad vid mitten av 1800-talet. I trädgårdar som anlagts på senare tid ses den däremot sällan.

Trädgårdsstormhatten reproducerar sig inte med frö och dess vegetativa spridning är mycket begränsad. Den motsvarar därför egentligen inte de krav som ställs på en bofast växt. Å andra sidan har den ett stort antal lokaler och är långlivad på en stor andel av dessa. Därför känns det i detta fall naturligt att tänja definitionen och betrakta arten som bofast.

Första fynd

Ljungh (ms) noterade på 1780-talet Aconitum Napellus från Aneby Bredestad Aneby och Lommaryd Skareda, den första uppgiften enligt Törner. Dessa uppgifter redovisas här under trädgårdsstormhatt, eftersom denna på 1700-talet ännu ej var urskild från äkta stormhatt, som är en stor raritet i landskapet. – Första publicerade uppgift finns hos Liljeblad (1816 s. 717), som anförde ´äfven i Smoland vid Femsjö´ om Aconitum Napelloides (en synonym till äkta stormhatt A. napellus). Att förekomsterna i Hylte Femsjö tillhör trädgårdsstormhatt visades av E. Fries (1823, 1828).

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Ingen småländsk växt har så många lokala namn som denna. Från Hagshult finns riddarsporre (Forsander ms 1810b), från Askeryd blåborre. De flesta namn liknar blommorna vid mössor eller skor: topphätta, gubbahattar, blåhatt (ett vanligt namn i norr och nordväst), blåsko, blåtofflor, toffelblomma, humleskor. Några tar sikte på att ett par av blombladen ser ut som utbredda vingar: änglavagn, fågelhatt och det vanliga duvan i arken. Ofta antyds att växten är en främling hos oss. I Västbo förekom t.ex. tysk hätta, tyska tofflor och pålska hättor (Hagshult; Forsander ms 1810b), medan munkaskalle, munkahatt, munkhätta, biskopsmössa, påvemössa och påfågelshatt (sammanblandning av påvehatt och fågelhatt) var spridda i hela västra och södra Småland. Till denna grupp hör också tattarehatt, skojarehatt, rackarehatt (västra och centrala Småland) samt rackartofflor (Asa; J. Christoffersson ms 1993b). Alla namn utom de som undantas ovan hos Vide (1966).

Variation

Trädgårdsstormhatten har i Småland i regel enfärgat mörkblå blommor; en sort med blommorna brokiga i ljusblått och vitt är mindre vanlig.

Utbredning

Funnen i 573 rutor; tidigare uppgifter från 19 rutor. Ganska vanlig, men i vissa områden, exempelvis i inre sydvästra Småland, ej alltid antecknad; luckorna i södra och norra Kalmar län är däremot troligen verkliga. – Kvarstående; med tvekan betecknad som bofast (se text).

Lokaler

Tidigare uppgifter om förvildning.
Aneby Bredestad och Lommaryd se primäruppgifter. Hylte Femsjö se primäruppgifter; 1839 (E. Fries’ herbarium i UPS), 1851 (T. M. Fries i UPS), 1908 (E. Carlsson i GB); Bäckabron 1851 (T. M. Fries 1852), 1859 (O. G. Blomberg i UPS), kvarnbäcken (Elmblad 1899); Femsjö by i kålgården och Sännö 1810 (båda E. Fries ms 1810c under namnet A. napellus); Älmhult (E. Fries ms 1810a under namnet A. napellus). Jönköping 300 m NNO Dunkehalla kapell (7E1a 3414) 1976 (SgJ). Tingsryd Urshult Trehörna 1863 (R. v. S. i OHN). Väckelsång, åstrand, 1925 (B. Svensson i BSvens under namnet A. napellus). Älmeboda byväg, ca 1900 (Nydell 1982). Tranås Linderås, åkerren, 1927 (G. Carlsson i LD, !ThK). Säby Tranås, skogssnår, 1905 (H. Thuvessen i UPS). Vaggeryd Hagshult Packebo (Forsander ms 1810b, ms 1816, ms 1820 under namnet A. napellus), Packebo kålgård, vid brunnen (Forsander ms 1836 under namnet A. intermedium [trädgårdsstomhatt]). Åker Klevshult före 1836 (E. Fries i LD och UPS). Vetlanda Alseda Salvaryd, förvildad i potatisåker (C. W. Lindwall 1907). Nye Farstorp, åkerren (Scheutz 1854 under namnet A. napellus, korrigerat till A. ×cammarum hos Scheutz 1857), ´fullkomligt vild, ej cult. eller förvildad´ 1899 (E. Sparre i GB LD och S). Ramkvilla Ramkvillabygden, tämligen allmän, 1977 (Kjellander 1988). Stenberga Skärvete, på ett bråne [svedjeland] inåt skogen, 1 ex, 1851 (Goldkuhl & Westerlund 1851). Vimmerby Rumskulla allmänt odlad och förvildad på 1910-talet, t.ex. Bäckhult och Kåremåla (Haak 1965 under namnet A. napellus; jämför under denna). Värnamo Värnamo vid vägen till bryggeriet, förvildad (Hård 1920). Älmhult Stenbrohult Bohult 50 m SO den södra gården 1971; 50 m V kyrkan, 1 ex 1971; Moen 75 m NNV den södra f.d. gården, 1971; Värpeshult 75 m V den sydöstra gården, 1972; 700 m SSV Äspemon, f.d. torptomt, 1973; allt S. G. Nilsson och I. Nilsson 2004.