Strimsporre växer på torr, grusig eller sandig jord, helst på bar eller glest vegetationsklädd mark. Arten är inhemsk i västra Europa och blev känd från Sverige på 1840-talet, dels som barlastväxt, dels som förvildad. Till Småland kom den förmodligen med barlast och/eller som förorening i utsäde. Arten etablerade sig först i området kring Kalmar Kalmar – samtliga uppgifter före 1899 är från Kalmar och några andra kustsocknar i kommunen. Därifrån spred den sig vidare med järnvägarna. Under de första årtiondena av 1900-talet påträffades den nästan enbart vid spårområden och på banvallar. I västra Småland är den ännu vanligast vid och i närheten av järnvägsstationer och järnvägslinjer. I öster ser man den nu väl så ofta på vägkanter och i slänter, vid gårdar, i åkerrenar och trädgårdar. Den förekommer också på hamnkajer och industriplaner samt någon gång som naturaliserad på grusiga havsstränder, exempelvis i Torsås Söderåkra Örarevets utsida (4G1e 3701) 2005 (ÅW).
Funnen i 947 rutor; tidigare uppgifter från 163 rutor. I östra hälften av Småland vanlig eller mycket vanlig i de södra och mellersta delarna, i norr ganska vanlig; i västra hälften ganska vanlig till ganska sällsynt. – Sentida bofast kulturföljeslagare; bofast.
Strimsporren har ökat starkt under 1900-talet och ökningen pågår troligen alltjämt.