lingon
Vaccinium vitis-idaea
Mer information om arten
Lingon växer på torr till fuktig, näringsfattig jord, särskilt i hedarta barr- och lövskog. Arten är i hög grad utmärkande för ristallskogarna men också vanlig på hällmarker, i blåbärsgranskog och mager sumpskog. Den växer även rikligt på mager, stenig, enbuskrik hagmark och finns regelbundet på tuvtoppar i trädfria mossar och kärr liksom i tallmossar och myrkanter. Arten gynnas av god ljustillgång.
De rika skördar som i gångna tider togs på ´krösenafällorna´ är nu ett minne blott. Betesskogarna har ersatts av kulturskogar med kalhyggen, markbearbetning och täta barrplanteringar. Ännu en orsak till bärmarkernas försvinnande är kvävenedfallet, som gynnar gräsen på bärrisens bekostnad.
Funnen i 1413 rutor; tidigare uppgifter från 412 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.

Första fynd

Tidigast omnämnd i ett opublicerat ungdomsarbete av Linné (ms 1728) under namnet Vitis idaea men utan lokal. – Först publicerad av Linné (1745a) i och med att det småländska namnet kröson togs upp. Omtalad från Oskarshamn Misterhult Blå Jungfrun (Linné 1745b under namnet Vaccinia rubr.); observationen gjordes 1741.

Bygdenamn och bruk

Linné 1745a har kröson, Vide 1966 krösen (hela landskapet) och krösa (särskilt i nordost). Tidiga lingon kallades augustikrösa (Odensvi), medan råglingon (Odensvi) eller rågkrösa (Vena) mognade vid rågskörden (Bruce ms 2).

Variation

Lingon med som mogna vita frukter är ganska sällsynt men rapporteras ibland i lokalpressen.