
strandranunkel
Ranunculus reptans
strandranunkel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

strandranunkel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- strandranunkel






Inga nycklar finns för detta taxon.
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Hallands Flora
Strandranunkel är ursprunglig. Den konkurrenssvaga arten är karaktärsväxt för sandiga/grusiga och ganska flacka sjöstränder med gles växtlighet. De rotslående revorna kan uppträda talrikt både på nedre landstranden och på bottnen ner till några decimeters djup. Sällsynt ser man den även på liknande ståndorter vid vattendrag och dammar.
Arten har tidvis betraktats som en varietet av ältranunkel R. flammula och då och då träffar man på mellanformer, som kanske bör uppfattas som hybrider (se Ranunculus flammula x reptans).
Flora över Dal
Tämligen allmän-spridd.
Atlas of North European vascular plants
867 Ranunculus reptans L.
This species is widely distributed in Eurasia and N. America. The distribution limits are to a certain extent schematical. The N. American var. ovalis (Bigel.) T. & G. is mapped separately. The species belongs to the circumpolar plants, although published among the amphi-atlantic ones (Hultén, Amphiatl., p. 166 and map 148). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 167.
Närkes flora
Strandranunkel växer på mineralbottnar och rotfiltens torv-och mossmattor längs erosionshak vid sjöars och åars vattenbård. Ofta lever den ett undanskymt liv över stora ytor på bottnar där den är lätt förbigås.
En nu försvunnen förekomst omvittnades av Gyllenhaal (ms 1774) vid dåvarande Mosjön/Kvismaren, och en rik förekomst vid Vättern av Wahlenberg (1824).
Västmanlands Flora
Allmän i Bergslagen; spridd i NV. Skogslåglandet; för övrigt tämligen sällsynt Utbredning är edafiskt betingad och har framför allt samband med underlagets textur och indirekt dettas näringsstatus (gynnad av ej igenväxande miljö). Utbredningstyp: N1.
Ångermanlands flora
Trivialart
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Floran i Skåne.
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: osäkert p.g.a. skiftande taxonomisk behandling och felbestämningar men uppgiven från något fler lokaler vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO.
Smålands flora
Strandranunkel brukar tillsammans med bl.a. strandpryl Plantago uniflora och notblomster Lobelia dortmanna bilda en gles vegetation på sandiga eller grusiga, långgrunda sjöstränder från medelvattenlinjen och ner till några decimeters djup. Någon gång, kanske i regel tillfälligt, påträffas den på revlar i åar och bäckar. – Blomningen inträffar när vattnet sjunkit undan så att växten blottlagts.
Gotlands flora
Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010). I tryck hos Eisen & Stuxberg (1869) som ”ej sälls.”. Johansson (1897) kommenterade dock att (R. flammula var.) reptans inte tycktes förekomma på Gotland. En kollekt från Furilden i Rute (1819 uppges; J.P. Rosén i LD Herb. Zetterstedt) är, enligt Torbjörn Tyler (LD), troligen en svältform av ältranunkel R. flammula.
Bohusläns Flora
Strandranunkel växer på långgrunda, grusiga och sandiga bottnar och stränder med varierande vattenstånd i näringsfattiga sjöar, ofta tillsammans med strandpryl. Utefter Sannesjöns, Kärnsjöns och Bullaresjöarnas stränder är arten vanlig, i övrigt är den mindre vanlig i de inre delarna av landskapet och saknas praktiskt taget vid kusten.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Upplands flora
Strandranunkel är en karaktärsväxt för sandbottnar vid grunda stränder, ofta bland andra av det s.k. ävjebroddsamhällets vattenväxter med smala blad, t.ex. strandpryl och nålsäv. Den kan växa både ovan och under vattenytan, men blommar i allmänhet inte under vatten. Den förekommer vid Dalälvens sandstränder, vid sjöstränder, på störda platser på strandängar och i diken. I enstaka fall kan man även finna den på brackvattnens strandängar.
Förändring - 49 %. – Liksom de flesta av ävjebroddsamhällets växter har strandranunkeln minskat, men den har fortfarande stabila förekomster vid Dalälven, i Finnsjöns vattensystem och i den centrala delen av Mälaren. Däremot har den i det närmaste försvunnit från Mälarens norra vikar inklusive Ekoln.
Gästriklands flora
Strandranunkeln är konkurrenssvag och gynnas av stora naturliga vattenståndsvariationer som gör att den kan blomma och sätta frukt när bottnarna blottas. På långgrunda stränder med finkorniga jordar och utan konkurrens av andra växter kan den förekomma i massvegetation.
De vanligaste följearterna är löktåg (21%), nålsäv, topplösa, svalting, trådtåg och sumpnoppa.
Hälsinglands flora
Beträffande artens avgränsning från ältranunkel, se under denna art.
Strandranunkel är en amfibisk art, som växer lika bra i vatten ner till omkring en meters djup som på vattenstrand eller på blottlagd botten, så länge denna är fuktig. Den kommer vid Gröntjärn upp mycket rikligt på botten, som har varit täckt av ett många meter tjockt vattenskikt under flera år. Till stor del kommer den då sannolikt ur fröbanken. För detta talar även att den kom upp på botten av Ljustjärn i Hanebo under en lågvattenperiod. Även dess utveckling på botten i Kyrksjön, Arbrå, som varit vattentäckt kontinuerligt sedan 1964, men tillfälligt kom i dagen sommaren 1976, talar för förekomst i fröbanken. Den växte där tillsammans med bland andra ävjepilört.
Åtminstone en del av strandranunkelns blad övervintrar gröna. Arten kan blomma rikligt redan i ekorrbärets tid, men blomningen kan förskjutas till dess vattennivån sjunker så att den kommer upp ovan vattenytan, vilket ofta innebär att den blommar sent på sommaren, ända in i ljungens tid. Försommaren 1987 var extremt våt, med långvarigt högt högvatten i Ljusnan. Den 21 augusti blommade sylört, tretalig slamkrypa och trubbnate under vatten, men inte strandranunkel eller nålsäv. Högsommaren 1994 var extremt torr. Vid Hylströmmen i Voxnan var den 5 augusti annars aldrig synlig botten blottad. Där växte då plantor av strandranunkel, notblomster, svalting och löktåg.