sibirisk vallmo

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

Sibirisk vallmo är en vanlig flerårig trädgårdsväxt som ibland frösår sig i trädgårdar och sprids till soptippar och jordutkast, någon gång förvildad utmed vägar.

Sibirien. I Sverige vanlig rabattväxt, ofta förvildad.

Prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1880-talet.

Odlad som prydnadsväxt och tillfälligt förvildad.

Nära samhällen och gårdar ej regelbundet antecknad. - 4 (4).

3; Övre Bergslagen: Hällefors Hällefors station, vid och på spårområdet 1976(!). Ljusnarsberg Hörkens [f.d.] station 1962 (Björk. manuskript ss. P. afftne) -76–78(!: på och omkring den sandbelagda bangården, ymnig över stort område; UPS). - På en plats i Övre Bergslagen, vars läge författaren inte längre erinrar sig, iakttogs dessutom under en bilfärd tillsammans med P. Wernberg ca 1965 ett kraftigt, blommande ex. i en ny landsvägsslänt tämligen långt från bebyggelse.

Med hänsyn till att arten en längre tid allmän prydnadsodlats i hela landskapet, är det anmärkning värt, att den endast förvildats i Övre Bergslagen Kanske gynnas den av detta områdes klimatförhållanden (Blev som förvildad först känd i Övre Norrland. Under 1880-talet, under det att den ännu under 1960-talet inte iakttagits så i Skåne.) Preliminär utbredningstyp: pN6?

Som Papaver nudicaule L.

Först uppgiven av Nilsson (1976): Tännäs: Funäsdalen och Storsjö: Skärkdalen (18C 3j).

P. nudicaule

Denna art, som kommer från Altaibergen, är släkt med fjällvallmo P. radicatum och har liksom denna blommor på bladlösa skaft från en rosett; den är större än fjällvallmo och avviker även genom svag hårighet samt genom att ståndarna är längre än pistillen. Sibirisk vallmo är en vanlig prydnadsväxt som lätt självsår sig. I Småland är den funnen på ödetomter och på utkast, jordhögar, skräpmark, väg- och dikesrenar, i grusgropar och trottoarkanter, gärna på grusig, naken jord.

Odlad prydnadsväxt från Centrala Asien och Sibirien, som tillfälligt förvildas på jordhögar och vägkanter. 

Sibirisk vallmo förökar sig mycket rikligt med frö, men bara på naken jord. Så snart som mer perenna örter eller gräs sluter vegetationen konkurreras den ut. Plantor som står fritt lever ett litet antal år. Unga skott övervintrar gröna. Arten börjar blomma i skogsstjärnans tid. Blommorna är vita, gula eller orange och färgerna behålls åtskilda i avkomman. Mellanformer är sällsynta.

Sibirisk vallmo odlas över hela landskapet, och trivs lika bra i nordväst som i övriga delar. Arten är mycket torktolerant och växer gärna på murar, i torra delar av trädgårdar och på skräpmarker som ligger högt och ljust. På lämpligt underlag ser den ut att kunna stå kvar länge utan skötsel, till exempel på en stenmur. I egenskap av trädgårdsväxt med dålig konkurrensförmåga har den inte noterats konsekvent.