sibirisk vallmo
Papaver croceum
Mer information om arten

P. nudicaule

Denna art, som kommer från Altaibergen, är släkt med fjällvallmo P. radicatum och har liksom denna blommor på bladlösa skaft från en rosett; den är större än fjällvallmo och avviker även genom svag hårighet samt genom att ståndarna är längre än pistillen. Sibirisk vallmo är en vanlig prydnadsväxt som lätt självsår sig. I Småland är den funnen på ödetomter och på utkast, jordhögar, skräpmark, väg- och dikesrenar, i grusgropar och trottoarkanter, gärna på grusig, naken jord.

Första fynd

Först noterad som förvildad 1949 av H. Stenar i Västervik Gamleby (Stenar ms). Först publicerad från Västervik Hallingeberg Hallingebergs skola, förvildad (Kasselstrand 1980). – Båda uppgifterna gavs under artens då gängse namn, P. nudicaule.

Utbredning

Funnen i 70 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta (se primäruppgifter). Ganska sällsynt, i södra och östra Småland sällsynt. – Tillfälligt förvildad (längre norrut i landet däremot ofta bofast).